Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommande brydsamheter och missöden; och när dessa hopade sig
öfvcr honom, sjönk icke hans mod eller förminskades hans
munterhet, utan med glädtig och upphöjd förtröstan motsåg han den
ljusning, framtiden borde innebära.
Korteligen, med ett redligt allvar förenade han en frimodig
och glad lifsåskådning; och det bör således icke förundra oss att
bland en sådan mans dikter finna flera, som omisskänneligt ega en
komisk hållning, äfven om den allmänna tidsrigtningen med dess
ensidigt moraliserande tendens hindrade hans djupare humoristiska
anlag att gifva sig fullt uttryck deri. Flera berättelser och
anekdoter, som gifva oss en inblick i den mans karakter, hvilken valde
till sin grafskrift: “Vixit, dum vixit, lætus (Så länge han lefde,
så lefde han glad)", kunde vi anföra; hans unge vän och lärjunge
Samuel Columbus omtalar många dylika i sin “Mål-Roo“; här må
vi blott erinra om några. Bekant är historien om Stiernhielms
skämt med professor Wirginius i Dorpat, hvilken han inbillade, att en
under mikroskop sedd “pcdiculus capitis “vore lians "spiritus
familia-ris“. Äfven några samtal med komisk anstrykning äro efter
Stiern-liiclm bevarade; ett längre, men illa upptecknadt, är “Ett Propert
Sambtahl och Raillcrie emellan Greffwen Hr Clas Tott och Hr Georgh
Stiernhielm om ächtenskapswahl sampt Modrens och Dottrens gemene
och lijke qualiteter, prose och ligate fattat effter deras uthsägu
åhr 16GG hos Rikz-Cansleren M. G. De la Gardie“, såsom titeln
lyder på den i Palmsk. hs. bevarade handskriften. Han skämtade
gerna med okunnigheten, inbilskheten eller den öfverdrifna
maktfullkomligheten. Vi nämna t. ex. hans yttrande, när drottning
Christina ville förflytta honom till en honom ovärdig syssla: “är stolen
Drottningens, så är r........... min“. Den då för tiden så mycket
omhuldade satirens fält beträdde han också, såsom nedan vidare
skall utvecklas; och stundom, då han dertill retades, försmådde han
icke en gång personliga anspelningar; se t. ex. hans epigram mot den
bekante f. d. skräddaren Leyoncrona:
Qui inodo sartor erat rnrnc Consiliarius au di t;
In promtu res est, nam bene rem tetigit.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
