Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För öfrigt tyckes dock icke Stiernhielm hafva hemtat några
tankar, än mindre poetiska vändningar från Rudbeckii obetydliga
poem1).
Stiernliielms Hercules är bland de få dikter från denna period,
som aldrig helt bortglömts; och i vårt århundrade har den kommit
till sin fulla rätt, förnämligast genom Hammarskölds och Atterboms
åtgöranden; den senare anser den vara uen i det nyare Europas
vitterhet ensamt ståendeoch erinra om Hesiodos* anda. Den förre
har i sin upplaga af Stiernliielms “Vitterhets-Arbetenw intagit en
öfversättning af Prodikos’ berättelse hos Xcuofon om Hercules på
skiljovägen samt af Silii Italici dikt; af hvilkas jemförelse med
Stiernliielms framgår, att denne äfven i förhållande till sina antika
förebilder behandlat ämnet fullt sjelfständigt, fastän han bibehållit
D Möjligt är ju dock, att det är från detta stycke, som “’den
svenska skaldekonstens fader’ fått första väckelsen till sin ryktbara lärodikt11,
hvilket antages af Schiick, som Sv. L. s. 360—361 aftrycker de första
tjugo raderna af det förra. Emellertid var det väl också blott på sin
höjd väckelsen, ty likheten mellan de båda poemen sträcker sig
endast till enstaka uttryck i diktens början, och vi hafva ofvan meddelat det
mest öfverensstämmande stället. Förhållandet med Rudbeckii dikt är
nem-ligen det, att minsta delen deraf behandlar Hercules-allegorien, och af
denna del utgöra de af Sehiick aftryckta “inledningsorden11 en tredjedel.
Återstoden af stycket upptages af allmänna moraliska betraktelser samt
“en Fabel aff Aesopo tken wijse“, hvilken lemnas “til en förklaring än
ytteruier“. I de om Hercules handlande 60 raderna beskrifves efter
“in-ledningsorden“ blott, huru han, sedan dygden talat,
— betänchte sigh wijsligh här om
Och strax til Dygden medh alfwar kom,
samt kvarför en yngling bör följa honom och dygdens väg; endast med
stor svårighet skulle man här kunna upptäcka ställen, hvarur Stiernhielm
kunde hafva lånat.
Man finner häraf, att de “öfverensstämmelser mellan Rudbeckii
poem och Stiernliielms liknämda dikt“, hvilka kunna kallas “påtagliga11,
äro ganska få och på intet vis förringa den senares originalitet.
“Her-cules“ var ju ett så vanligt ämne och under renaissance-tiden i likhet med
andra allegorier synnerligen omtyckt. T. o. m. reformatorerna begagnade
sagan om Hercules i moraliserande syfte; och Rudbeckius åberopar sig
också på den störste af dem, i det han bifogar “En Appendix aff Lnthero
om Hercule och Omphale“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
