Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tillfällighetsdikter efterlemnat en såsom det synes till tryckning
färdig, men först af Hanselli utgifven samling af Etthundrade
Kling - Dicht er, dels för gode wän ner, dels wid
andra tillfällen efter handen skr ef ne. Dessa
sonetter, i hvilka förf. någon gång använder 8-fotad trokeisk vers,
äro visserligen ganska bristfälliga, men icke mycket sämre än den
berömde Rosenhanes1). Merendels har förf. äfven i de
hymenæi-ska qvädcna en allvarlig, religiös ton; men hans förnöjsamma och
glada natur kommer någon gäng fram, såsom t. ex. i sonetten
n:o 89 Enfaldig nöijachtighret. I de bland “Kling-Dichtcrna*
förekommande sjutton “Bröllopz-Skrifterna “ visar han också här
och der samma skämtsamt ordlekande manér, som vi ofvan
beskrif-vit; så, när en Oloff nosendalius gifter sig 1673, ber han Gud:
“Wälsigne Eder säng, ehr til tröst, sig behag. Ehr daal til ewig
tijd af rosor skön må grönska!“ Till eu Georg Krus säger han
sig vilja gifva något “Til eder bröllopz fest, her Krus, utaf mitt
ligen nu förkomna dikter: “Laudes patriæ suæ Gestriciæ versu Svetico“
och “In loquacitatem carmen ejusdem sermonis prolixum“.
M De äro dedicerade till Urban Hjärne och innehålla bl. a. poem
till vännerna Johan Columbus och Anders Wollimhaus. Upplysande om
dåtida skaldekonsten och omdömena derom är sonetten n:o 46, der förf.
tad-lar belackare, hvilka “som swijnet med sitt tryn alltsammans böka opp“,
och hvars sista del lyder:
Olyckans lycklige, här senast war i byn,
War med sin skaldekonst dem ey nog eftersyn,
Stellans de Casside tord sielf ey sliikt få höra.
AVij sjunga bäst wij kunn’ och på wår’ pipor små
Opblåse för wår hiord, omkring i bergen går.
AVij spele för oss sielf. Den sådant ey behagar,
Han stoppe öron till, ell’ höre kärngesagor;
Än lefwa, Gudi lof, M i r t i 11 o och hans bror,
[Som qwäda] herdars prijs. AVår wäxt alt wäder gror.
Med den förstnämnde menar förf. “Lars Johansson, som sig nämnde
Lucidor den olvcklige“, med den andre Stiernhielm; “Mirtillo och hans
bror“ äro Samuel och Johan Columbus. — Stycket är intressant såsom
ett bland de få vittnesbörd vi ega om de äldre åsigternas kamp mot den
nya vitterhetsskolan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
