Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hiifdvunna åsigten af poesien såsom ett blott “utile dulci“ — högst
sällan är han moraliserande eller didaktisk — och proklamerade,
såsom man sagt, “diktarens ohejdade liflighet och
sjelftillräcklig-het“. Det fans hos honom en aning om konstens högre och
sjelf-ständiga betydelse; han ville vara fri deri, liksom i sitt lefnadssätt.
Då han sålunda framträdde i en dylik, halft omedveten opposition
mot det herskande tänkesättet, var det icke underligt, att han
icke kunde hålla måttan, utan ofta skenade öfver skaklarna så i
ena som i andra afseendet. Hans diktning företer många
oregelbundenheter; i synnerhet var han slarfvig och vårdslös i formen,
och han visade sig icke sä intresserad att göra språket rent och
“högsvenskt“ som andra samtida skalder; man finner nemligen
ständigt hos honom ord och uttryck från det lägre folkspråket, särskildt
Stockholms-dialekten. Dessutom hade Lucidor den oturen att få
sina samlade dikter utgifna på ett sätt, som är “ett mönster af
allt tänkbart slurf, så i ordnande som i manuscript- och
correctur-läsning*41). Härigenom hafva omdömena om denne poetiske
friby tares skaldekonst just icke blifvit blidare, och af dessa hafva de
flesta ända in i seuare tider utfallit öfver liufvud taget ofördelaktigt
och klandrande. — Lars Johansson, hvars efterlemnade dikter utgöras
af några Lyckönskningar, nära 40 Grafskrifter, 21 Bröllopsskrifter
samt Andliga och Verldsliga visor, var en af de mest använda
till-fällighetsqvädarne på sin tid2), på samma gång mer betydande och
mer yrkesmässig än de ofvan behaudlade. Man misstager sig
emellertid, om man tror, att han endast lefde på begrafnings- och
bröllopsrim; han underlät visserligen att skaffa sig eu fast
anställning, men hade flerehanda inkomstkällor utom sin egentliga poetiska
verksamhet, nemligen i lektioner, öfversättningsarbete, uppsättande
af skrifvelser på främmande språk o. d. Det behöfde för öfrigt
icke stöta Lucidors ömtåliga sinne att förtjena penningar genom
att uppvakta vid enskilda festligheter; bröllop och begrafningar
mycket ledigt och mera sjelfständigt än öfverhufvud de fleste samtida,
som användt detta versmått; jfr Linck a. a. s. 91.
M Am a. a. II s. 184.
2) D. v. s. från år 1668 till några dagar före hans död, då han
qvad öfver vännen Jacob Brandberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
