Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Här träffar man också hans bästa, mest harmoniska och innerliga
dikter, der den enkla och känsligt veka stämningen tjusar oss;
vi nämna endast de bekanta ‘*Så mäste jagh digh, kiärste wänn,
förlåta" och “Iris, aldrabäste wänn“. Synnerligen vacker är äfven
den af Sondén berömda och aftryckta tyska visan, som börjar: Lass’t
uns die Bliihtder Zeit, trotz aller Traurigkeit In Lust und Lieb
zubringen!; alla verldens skatter gåfvc han gerna för “Venus Spiel
und Bacchus Rceben Saft“, och “Ist Juno rcicli, ist gleich Minerva
weiss, Bleibt Venus und dem Bacchus doch der Preiss“. Ofta är
han något frispråkig i sitt galanteri, så t. ex. i det tydligen
improviserade stycket Hivad begär du Hierta lilla, Wisor? ivisor giör
hivar man; meningen är väl här den samma, som han uttrycker i
Bind-brew på Margarette dag, att, om flickan ej är nöjd med
andra gåfvor och vill “haa meer aff mig, så låt mig blifwa faer“.
Blir hon för envis och efterhängsen och vill gifta sig, så svarar
den frihetsälskande skalden skämtande, såsom i visan Låt hwem
som ivil gå, att för mycket af det goda älskar han ej: “Af
ym-noger maat Man blifwer för mätter Förtreetlig ok laat“; han vill
icke sin “frijheet försälia“, heldre än att fria vill han vara fri,
andra må gerna “resa i frijd .. . Med kappe ok kraga Ok horuen
bredwijd“. Detta stycke är särdeles ledigt skrifvet, men kanske
för vresigt för att vara humoristiskt.
Sin ursprungligen glädtiga verldsåsigt uttalar skalden i ett om
Columbi “Hwad är det åt at jag mit sinne qwäljer“ eriurande qväde:
Htvarföre skal jag mig med sorger qivälia ? Det är tydligen
skrifvet under hans yngre år, enär han här ännu tror på lyckan,
äfven den äktenskapliga, och är fri från det bittra ironiska, som
sedan inkommer i hans diktniug; i den skämtande slutstrofen säger
han sig vilja “altijd lustig wara Ok i min ungdomstijdh ey glädien
spara; Sorg kommer tijdlig nog, när åldren kommer. Då jag
mot willian min måst’ blifwa frommer“. Ett liknaude stycke eger
man äfven från hans senare period, nemligen det bekanta han skref,
då han satt häktad för det Gyllenstjernska bröllopsqvädet: Skulle
jag sörja så ivore jag tokoi; men lifsglädjen är numera icke så
sorglös, den förefaller reflekterad och konstlad, vemodet lyser fram
i denna tillkämpade glädtighet, som lätt tyckes kunna öfvergå till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
