- Project Runeberg -  Det carolinska tidehvarfvets komiska diktning /
123

(1888) [MARC] Author: Ewert Wrangel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

målning: “För mig jag önskte wehl at wara då tilstädes At hielpa
äta bra och drijcka sammaledes“. Kanske var förf. då ute på
flottan och fick försaka landtlifvets behag; men han var dock icke alltid
beröfvad detta. Han synes nemligen* på det natursköna Yerkö
utanför Carlskrona haft en angenäm sommarvistelse; och kanske var
det han sjelf, som der tillstälde landtliga fester af samma slag,
som skildras i en visa Werköös SlåtteröM, der förf:ns glada och
förnöjsamma natur ger sig ett vackert och lefvande uttryck. Här
skildras först, huru på Verkö kocken, “nyckelpijgan“, källartärnan m.
fl. ifrigt syssla “at lustig skaffa opp åth en Blekings bondetropp",
samt derefter, huru arbetsfolket anländer med sina slåtterredskap
och välkomnas af fogden Germund, som uppmanar det lägga bort
sina “gewähr“ och tillsäger Sven “laga at de dricka, ätha, alt i
lust och uthan träta; detta har slät ingen nöö, swara Swen i
Bastasiö“. Maten sättes nu fram och som värdar fungera “Swen
och gårdzens Jöns“, hvilka äfven bedja folket taga “på maten en
god driek“:

Skålar dricka glömbdes eij,
konungens med tre blef druckit,
ingen skåhl blef undanstuckit,
ingen fans, som sade neij.

Men som man begynte märka,
Wärkö öhl så kunde wärka,
dracks med inte lijte skråål
werdens och werdinnans skåål.

Men nu kommer spelmannen, en “Pan, klädd i Blekings bonde
kläder", och då drar “hela brassen“ ut på ängen, der man uppsöker
bästa platsen “till at stilla an en danss“. Man börjar dansa efter
en uppspelad vislåt, men icke couranter eller menuetter, som föga
passa, för bondefötter; Truls i Agrum är den främste att föra an
dansen och göra krumsprång, närmast honom Sissa Månses, som
“artigt“ kunde “benen slängia, rygg och baken wrijda wrängia41,
de öfriga sprungo efter “på tå, som en lust war see upå". Sä
lekes till morgonen, då man än en gång dricker till farväl: “Viva
Werkö! hörd’ man ropa, tusend tack för hwar en droppa af ditt
goda slätter öhl!“ — Hvem igenkänner icke här en af dessa
landtliga fester, som ännu i dag bilda den nordiska sommarglädjens
höjdpunkter? Både literatur- och kulturhistoriskt är Rosenfelts
verklighetstrogna skildring af värde, om än hans vers i
formfulländning lemnar åtskilligt öfrigt att önska.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:21:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wecarolin/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free