Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Där han skall gå ut till sin tjenstgöring, tar hon fram perukeu,
borstar af hatten och sätter på honom halsduken; men för öfrigt
lagar hon, som “en god dryck bryggia weet“, att mannen gerna
stannar hemma, då hon slipper vänta på att han skall komma hem
från Denaud, der han sökt “för tanden något gott“, slipper låta
efterhöra honom på Holländska Tuyn, hos Jockum Frick, Frantz de Moy
eller Zappernick, “der andre män plä dricka, röka, smöka“. Ej
heller begär hon att få åka ut till Fittia, Brahelund eller andra
förlustelseställen för att “leeka i godt lag“ (härvid uppräknas flera
olika slags lekar); icke brukar hon sqvaller eller hårda ord, såsom
de fruar, hvilka, om mannen “räknas böör ibland de stackot-feta“,
kalla honom “gurke-fjäling“ o. d. För sådana fruar bör den “mäst
wara rädder “,
Som kommer fram och är ey ä la mode klädder.
Om han bär en peruk, som yfs af ymbnigt hår,
Och alt för mycket utk på både sijdor står,
Så hör man: Syster, fly! är karen icke liker
Een lijten klarögd muus, som uur ett höölass kiker o. s. v.
Stycket afslutas naturligtvis af en lyckönskan till herr Molitor, som
fått “af himblen sådant wijf, som finnes här beskrifwit".
’ Fem dagar efter’ detta bröllop uppvaktade Keder vid ett
au-nat, kapten 0. G. FittinghofFs och frkn A. D. Lagerstiernas, med
ett motsvarande qväde Hur1 sig m wettig man, Som sedig hustru
har, Mot den hör ställa an, Det fins på desse Rar. Det är
betydligt längre och mattare än det föregående, ehuru
uppränningen är ganska fyndig. Stycket inledes med en skildring, huru
“Post-Guden “ kom till författaren och berättade, att dennes förra
dikt blifvit väl upptagen i Olympen, särdeles af Jupiter, som ofta
föreläste den för Juno, och bad att hon skulle “ställa sig den till
ett Rättesnöre". Denna hade emellertid tyckt, att skriften
visserligen var “artig“ nog, men lätt kunde bli “oss Qwinfolk till
Be-swär“, och derfor bedt Mercurius gå till någon diktare, som i
stället kunde beskrifva, huru en man “sig bör mot hustrun ställa";
på Venus’ råd hade han gått till Keder. Det följande är något
utdraget och har endast h. o. d. skämtsamma ställen, såsom då de
anmärkningar omnämnas, hvilka pläga göras om den tilltänkta bruden.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
