Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åhret måtte tre elV också fyra waraul). Ej-sällan bifogas en gåta.
ofta betydande en bokstaf och af temligen oskyldig art2). Mången
gång roade sig v. B. med att tillverka acrosticha, ja t. o. m.
dubbla dylika. Dessa 53 bröllopsskrifter äro oftast affattade på
alexandriner, stundom i sonett-form3); ibland tillåter han sig dock
en ledigare versbyggnad, då stycket blir mera sångbart och
vis-artadt. Vi vilja exempelvis genomgå några af qvädena.
N:o 2 afhandlar det bekanta ämnet Lille Astrildz stora
macht, skrifvet vid Lars Björkmans och Eva Wargs bröllop 1691.
Detta brudpar måtte icke hafva varit i sin första ungdom, enär
förf. i qvädet klandrar dem, som “ränna staa med leen och
skiägg-lös haka“, men berömmer den kysksinnade mö, “som ey i deras
skråå och stora gille kommer, Som ha den fula sed att wilia strax
taa man“. För öfrigt ordlekes här naturligtvis på björk och varg.
Hr Björkman lyckönskas att hafva fått en så “dygdbegåfwat Ewa“,
och brudparet uppmanas slutligen visa, “När månen nij’nde gång
de hwassa hornen fått, Hwad Astrildz stora macht lioos eder har
förmått". En allvarlig, på kortare meter affattad “Lyckönskan"
följer derefter; och sist kommer en gåta till “plägnings för
möö-folcket4*, hvilket skall gissa, hvad det är som af kärlek födes, som
icke har någon lukt, ej heller kan ses, som dör i samma ögonblick
det födes; hvarefter tillägges: “Den gåtan hittar på Hon skall, af
hwem hon will, tre dussin kyssar få".
Då en hr Lars Banck gifte sig med Juliana El. Mandel
d. 2 Juli 1695, skref v. B. ett särdeles ordlekande stycke, der det
bl. a. heter, att
– — Julius nu uppå dygdens wägnar
Den kiärlekzrijke Banck med J u 1 i a n k i n fägnar,
*) Se n:o 26 hos Hanselli. En något burleskare slutönskan finnes
i n:o 36.
2) Undantag gör dock en “gåta för jungfruerne“, hvilken “till för-
gyllning“ bifogas ett qväde af år 1690. Liden anmärker om den i sin
“Samling“: “Åtskilliga nttydningar kunde visserligen falla en blygsam
jungfru in; och kanske ändå ej den rätta, som är ett Lius“.
3) Såsom sonettdiktare öfverträffar v. B. i formens ans och rykt
alla sina föregångare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
