Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stycken, hvarur nu några utdrag meddelats, är kärleken till och
längtan efter den älskade fädernejorden och i sammanhang dermed
önskan om en fred, som kunde förhindra vidare blodsutgjutelse och
olyckor samt återskänka fångarne frihet och fosterland. Denna
känsla uttalar sig från och med det första stycket — der förf. på
ett kistigt sätt för Palmfelt beskrifver, huru angenäma dagar de
skulle haft under fredstid på utländska resor, på jagter i
hemlandets skogar — till det sista, som han skrcf vid underrättelsen
om förflyttningsordern till det fruktade Sibirien, vid tanken på
hvilket Simbirsk blir honom kärt, enär det lärt honom att “ondt
och gott med lijka sinnen taga“ och att “åg i fångskap wara
glad“. Det är denna djupt kända olycka, att i fångenskap
för-smäkta fjerran från sitt fädernesland, dit dock hoppet allt jemt
vinkade, öfver hvilken Carl Xll:s icke blott fysiskt, utan ock
moraliskt starke krigare höjde sig med ett godmodigt löje, som derigenom
blir verkligt humoristiskt, och hvilket ej endast tar form af ett
uppsluppet skämt, utan stundom får en nästan dityrambisk karakter.
På Carolinernas ärofulla tid, då Sverige i krigiska lekar såsom i
fredliga, vetenskapliga värf “vågade vara originelt", hörde den
lugna, sunda humorn till folkkarakteren; i våra dagar har den,
om icke försvunnit, dock trängts tillbaka från både dikt och
verklighet.
Äfvcn några andra i rysk fångenskap varande Caroliners vittra
tidsfördrif hafva bevarats åt efterveriden: Längre fram skola vi i
Boileau’s öfversättare återfinna en dylik; här vilja vi omnämna en
Harald mera origincl diktare Harald Oxe1), hvilken, såsom major vid
Jön-Oxe––––––––—-
varlig art äro de i handskriftens senare af delning befintliga, af en annan
fånge skrifna dikterna. Denne, som troligen var den i texten omtalade
ryttmästaren Georg Mallien, hade hvarken kamratens humoristiska
åskådning eller hans poetiska förmåga, såsom han ock erkänner: “Att det som
fölljer nu, Enfalldigt är och slätt“.
1) F. 1676 farmodern Carin Gyllengrip, kusin till skalden
Wi-wallii hustru, är bekant genom öfversättningen af “Hylleri gyllene
skatt-kista“); var med på Carl XII:s fälttåg, blef efter återkomsten ur
fångenskapen öfverste i armén, f några år derefter. Oxes dikter förvaras i Nord.
hs., möjligen i förf:ns origiualuppteckuing; de citeras efter denna
handskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
