Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De af Runii hymenæiska dikter, som hafva en ledig och
vis-artad form, äro vanligen de bästa. Framför alla utmärkt för en
ovanlig rimrikedom är den, han skref vid Olof Collings och Lisa
Normans bröllop i början af år 1713 och hvarur Blom och
Eich-horn meddelat utdrag; här leker förf. med brudens förnamn i alla
möjliga vändningar, hvarjemte han här, liksom någon gång förut,
begagnar bilden af qvinnan såsom en himmelsk “manna". Märklig
är också den TNmdantz i Fast-lagen, han utgaf ett par månader
före sin död, då El. Bonge gifte sig med M. E. Köhn, men icke för
den egentliga “Bröllops-Skriften“, som är temligen tråkig, utan för
den bekanta, mångrimmade “Fastlags-Dantzen“ *), som utgör ett slags
inledning, hvari den redan sjuke skalden midt under den vilda
“släugpolskan af rim“ med ett visst vemod bekänner, att han
måste skrifva “giftskrifter ogifter" fastän “lusten är liumm och
hier-nan är dumm utaf matthet å trötthet", och fastän det ofta blir
“os för ros, fast ofta Profiten ä liten“. Yi återkomma till denna
sjelfbekännelse längre ned.
Dessa bröllopsskrifter voro väl vanligen liksom griftqvädena
tillkomna för “profitens" skull, och ofta hafva de en pregel af att
vara bestälda. Underligt är derför icke, att många af dem blefvo
hafsigt och slarfvigt hopsatta. Likväl finner man stundom Runii
D Att Runius visst icke var den förste eller ende, som tillstälde
dylika “slängpolskor“, hafva vi i III afdelningen flerstädes funnit. Han
var icke heller den siste, ty åtskillige skalder efter honom, såsom Olof
Gyllenborg och Dalin, försökte sig derpå. Påpekas bör också, att han,
utom i början af dikten “Nimrods Skiäckta“, endast i den 49 rader långa
“Fastlags-Dantzen“ begagnat dylik hexameter, något som väl mer skedde på
försök såsom ett oskyldigt tidsfördrif (vid den först nämnda dikten säges i
Du-daim uttryckligen efter raden “Drifwer han ut på Jagt etc.“: “Följande
verser utan rijmslutning effter den Latinska Prosodien“). Det torde
derför vara origtigt att, såsom någon gång skett, framställa Runius som en
typisk författare i detta förkonstlade versslag. Emot Dietrichson vilja vi
derjemte betona, att det icke är sådana ungdomsalster som “Nimrods
Skiäckta“, efter hvilka Runius bör bedömas, och att det visst icke är
dylika dikter, som gjort honom “odödlig“; se Læredigtet s. 113.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
