Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
galit blir thet ock, kan skie ock helt på Swänska". En täck vers
till baronessan Oxenstjerna, hvilken han tillsände visan “om allehanda
saker ihop“, meddelar Atterbom; väl kan han gifva “Verser åt
Tärnorna", säger han der, “Men lät för Stieruorna Stiernhielmar skrifva“.
Han viste nog, att han och Stiernhielm, med hvilken han
kanhända mången gång jemfördes, voro “ett olika par“; äfven om han
tyckte, att det var en “gemen douceur" att säga: “Han war poet,
men du är en Get, och stäker och bräker441). Att Runins blef en
så omtyckt diktare, beror kanske på det egendomliga uttryck för
ett tidslynne som man kallar “mode44. Men efter vår öfvertygelse,
och såsom vi här från en sida sökt visa, hade han åtminstone
något skaldevärde, hvarföre vi icke i hans dikter finna så
“åtgjord omotsvarighet till så dönande loford“* 2). Och då man förvånat
sig öfver att den “vittra sällskapsverlden“, som vid denna
fid började blifva bekant “med samma tids fransyska litteratur, och
således med dess fordringar på tankevett och sällskapsvett,
anständighet, uttryckets adel, styl i målningar, ton i skämt, med
mera“3 * * * * 8), kunde finna behag i Runii sångmö, har man öfversett, att
hans lifliga och lekande stil med sina behagfulla och artiga
vändningar ej sällan erinrar om fransmännens “esprit“, och att han i
mycket visar sig påverkad af deras literatur. Till denna lätta
stil hörde en versifikationsförmåga, som, af ingen bestridd, t. o. m.
*) Se “Rimdantz i Fastlagen41. Han klagar der också öfver att
“många de le, giöra spe, då de se mig smida så tida Och gifwa fram
mitt menlösa kram uppå Trycke så mycke44. I detta senare fall är det
nog mera skäl att förebrå utgifvarne af “Dudaim44, hvilka letat upp och
aftryckt äfven rena obetydligheter.
2) Am a. a. II s. 191. Blom vill säga en qvickhet, då han för-
klarar Runii popularitet genom antagandet, att “detta borde så vara, så
länge blotta lättheten, att sammanpara likljudande ord gjorde geni och
smak umbärliga, och så länge man ej behöfde skrifva sorgfälligare, än
man granskades44. Löjligt nog inledes den första granskning Runii
dikter undergingo i tryck, nemligen i Acta lit. Sv. a. st., med en utveckling
af skilnaden mellan “versificator44 och “poeta44, hvarvid sist nämnda
värdighet tillerkännes Runius, som säges “& ingenii præstantia & ubertate venæ44
intaga en plats bland dem, som efter Stiemhielms föredöme vandrade “recta
via ad poeseos sacraria44.
8) Am. a. a. II s. 193.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
