Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
den svenska literatureu infort den komiska berättelsen på
.vers, sådan denna, med vexlande jambisk meter i en lätt och ledig
stil och icke utan satirisk anstrykning, hos fransmännen brukades
och sedermera, i synnerhet under den Gustavianska perioden, blef
så omtyckt hos oss. Originalet heter Alpastejen och skildrar, huru
en äkta man, som tröttnat på sin hustru, ville visa, att,-liksom
man icke alltid kan äta ålpastej, likaså kan man icke alltid hålla
sig till en och samma, hvarvid hans dräng, hvilken han
äktenskapligt bedragit, “sin bästa räkning fann" att följa sin herres
sats: “Omwäxling blifwer min devis", och tog sin skada igen på
hans qvinliga jemlikar. Tonen i stycket är just icke så moralisk;
Lafontaine är förebilden. T. har ock öfversatt tvenue af denne
spirituelle berättares stycken, neml. en “saga" Hans Cancels
Ring, ännu mera frivol än “Ålpastejen", och Enke-Tröstaren efter
den bekanta “La Matrone d’Ephése". Detta senare, hvars “lyckliga
början" Blom aftryckt, är en synnerligen väl gjord öfversättning,
ehuru språkuttrycket genom bristfällig korrektion någon gång blifvit
felaktigt. Lafontaine’s inledning, om det från Petronius hemtade
ämnet, har Triewald uteslutit, men deremot gjort åtskilliga egna
tillsatser, hvilka ingalunda förringa det komiska intrycket.
Qvinnans rätt att älska, då hon är ung, som ironiskt
påpekats i "Enke-Tröstaren“, framhålles också i det vid Runius
omtalade stycket Gamla jungfrurs beröm: “Hur kan uppå den mö
med skiäl full sägas stort, Som tijdigt giöra wil, hwad hennes
moder giort?" Hvarför hafva endast karlarne rättighet att älska fritt,
"Som kunna kiärestor så tijdt som linntyg skiffta" och "gillia utan
kruss Med Poudrad blond Perruk, med näsan full med snuss?“ Bär
dygden hos dem och hos qvinnorna “då helt olijka namn? Är det
hos en beröm, som androm är en skamm?"1) Äfven om detta
anfall på den offentliga moralen icke var så allvarligt menadt, vänder
förf. sig dock åter en gång, nemligeu i epigrammet Öfwer den
mjölkaktiga Mops, mot män, som endast veta visa sin manlighet
1) Triewald har här uppstält den i våra dagar brännande frågan
om mannens och qvinnans likställighet äfven i afseende på kyskhetsfordran;
hans sätt härvid är icke olikt de moderna fransmännens, se t. ex. Dumas’
i “Francillon“.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
