Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konungariies lättsinniga krigslystnad. Äfven den falska
ärelystnad, som endast grundar sig på hög börd, tar T., såsom vi redan
sett i “Bref till Iris", gerna i upptuktelse. Så i det från Boileau’s
femte satir öfversatta stycket Om Adeln, hvilket, ehuru “med låflig»
frihet i swenskau öfwersatt"!), likväl följer originalet trognare än
den ofvan nämnda bearbetningen; der förekommer den bekanta
tiraden om den bördsstolte, som tyckes vilja inbilla menniskorna att
"Gud hade honom skapt af annat leer än oss“. Så äfven i ett
“utur danskan“ öfversatt stycke Adelens första härkomst1 2), som
särskildt upptager den äfven i Boileau’s satir ifrågasatta
legitimiteten. Detta stycke, hvilket genom sin längd verkar något
tröttande, ehuru det icke saknar präktiga ställen, kan betraktas såsom
ett uttryck för det spända förhållandet mellan den gamla
börds-och den nya “skrifvare-adeln", såsom framgår af de verser, med
hvilka Triewald d. 31 Dec. 1726 öfversände stycket Till kongl.
1) Två andra bearbetningar af denna omtyckta satir omnämnas här
nedan. Till motto bar den Ovidii: “Nam genus et proavos et quæ non
fecimus ipsi, vix ea nostra vocou, motsvarande Triewalds ord i följande
stycke: “det du yfwes med, är Far dins, intet dit“ och Tegnérs: “Yfs ej
af fädrens ära, enhvar har dock blott sin“ (jfr Håvamal). —
Egendomligt nog säger den holsteinskt sinnade Triewald vid slutet af detta
poem vackra saker om “kong Friedrich“; men det låg ju i tidens lynne att
berömma monarkerna quand méme.
2) I Små-Saker del. II s. 93 meddelas en “Dansk vers“ i 12 rader,
som tydligen utgör början af det poem, hvilket Triewald öfversatt, men som
vi å Köpenhamns Kgl. Bibi. fåfängt efterspanat. Sahlstedt anmärker dock,
a. st. s. 223: “Jag har funnit at början af detta Stycket är tagit af en
Poet hos Bouhours i Pensées Ingenieuses p. m. 87. Begynner så: ‘D’Adam
nous sommes tous enfans‘, och slutar så ‘L’un a detellé le matin, L’autre
l’aprésdinée‘“. Dessa ord motsvara fullkomligt Triewalds (och den “Danska
wersens“): “En bonde Adam war och måste plogen kiöra, Det har hans
söner måst med wåra Fäder giöra ... En del har ren spänt ur, en del
än plogen kiör“. Denna vändning, som äfven afslutar poemet, är
ingalunda ny i literaturen; redan i Schacktafvelslek heter det nemligen: “Ho
war tha en ädela man Tha Adam groff och Ewa spann ?“ hvilka ord
Dietrichson (Om læredigtet s. 16 och 127) återfunnit i en visa hos
Yoigt-länder: “Als Adam grob und Ewa spann, Wer war dann da der
Edel-mann?“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
