Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som Uur ett brännwijnsglass så rim som infall hemta“ och skrifva
öl- och tobaksluktande krogvisor; men framför allt de förmätna,
som hopa massor af dåliga verser om “Wår stora Carols namn och
hwad hans arm har giort“ och icke betänka att “Augusti ros kan
eij en bönhås penna tåhla"1). Slutligen lofvar förf., att, liksom
konungen i fält förföljer oväunen, skall han förfölja all odygd,
som skenheligt döljer sig i dygdens hamn. Detta löfte att "af
werldsens flärd och tookhet skämtan taga“ uppfylde också Triewald,
såsom vi sett, och “dem, som falskeligen inbilla sig wara poeter*
gisslar han än vidare i en tolf år senare författad “Satire*: Emot
tvära dumma Poeter uti Burlesque. Våra poeter, menar förf.
här, anse det “för gemeent att talila jämt, naturligt, klart och
reent“, och i st. f. “det språk de lärt af mor* begagna de
utländska ord och främmande namn. Men också falla de “snöpligt öfwer
ända“, just då de trott sig hafva “hunnit upp i sky“. Här
skämtar förf. åter med tillgjorda högtidsqvädare och kärlekspoeter samt
utmålar särskildt föremålen för dessa senares ömma låga med
färger, som stundom bli lika osmakliga som dem Holmström begagnar
för “käringen, som tagits för pengar" i den ofvan nämnda visan.
Ännu mera bekant än dessa stycken är En poets klagan öfiver
skaldekonstens wedermödor, som Malmström kallar “en samling
epigram i Martialis manér“, och i hvilken förf. äfven har till
föregångare Horatius, Boileau och Reenberg. Han förgrymmas här
öf-ver att höra sig helsas “God dag herr Camerat“ af en mängd usla
poeter, som “med döda rim lärt stamma wijd en graf, Eli’ med en
BrudeskrilTt förtjänt en måhltijd mat“. Nu när man “med
lagerblad ock plär en skinka kröna*, “Jag will eij mehr ur Hippocrene
dricka, Där Pegasus så offta stallat i“1 2), utropar skalden; det fin-
1) Denna passage är imiterad efter Boileau’s inledningssång “Au
Roi“.
2) I Samtal om Tankar i Vitt. Arb. II s. 181 räknar den
pedantiske Sahlstedt detta uttryck bland “nedriga och gemena tankar“; och i
Crit. Saml. II s. 208 säger han den vara “aldeles falsk“, enär det “är icke
med Fabel-systemen likmätigt at han [Pegasus] någon gång skulle komma
at skämma bort watnet i Hippocrenen“(!».
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
