Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hielms efterföljare “skrcfvo och misslyekades* *): men i afdelningen I
har visats, att under tidehvarfvet stora framsteg gjordes, i
synnerhet i formelt hänseende. På fantasiens område märker man ända
från Lucidors dagar en tilltagande liflighet och rörlighet; och den
lyriska innerligheten, hvilken man just icke finner hos periodens
första snille Stiernhielm, var under dess fortgång i beständigt
stigande, stödd på en musikalisk versbildning och förenad med ett
öppet sinne för naturens skönhet. Till och med hos lärodikten kan
man iakttaga en utveckling; men livad som gjorde den njutbar
under detta tidehvarf, i motsats mot förhållandet under det följande,
var en enkelhet och naturlighet i tankar och framställningssätt, en
sund realism, som allt för snart undanträngdes af retoriska
grannlåter och svassande ordprål.
Denna “enfaldiga rätthet* ger sig på det komiska området
uttryck i burlesken, hvilken helt och hållet genomgår det från
humanismens period härstammande dramat, hvars utveckling mot
periodens midt afstannade. Det burleska hade också ett vidsträckt spelrum
i tillfällighetsdikten, hvilken genom Columbus och
Upsala-skolan, Rosenfelt, Rudeeu m. fl. undergick en väl behöflig ans
och hyfsning, utan att dock förlora den glädtiga tonen, till dess
manéret genom Brobergen och Eldh stelnade till torr
schablonmässighet. Af den omedelbara komiken, som icke så skarpt framhåller
det sköna och sedliga gcnt mot det förlöjligade fula, förvända,
iakttager man i bröllopsqvädena ända från Stiernhielms tid också
en annan, mildare form, som vi här kallat det idylliskt
lekande, och detta ingår såsom ett väsentligt drag äfven i
visdiktningen, särdeles den galanta och erotiska, som representeras
af Lindschöld, Cederhjelm, Runius, Werwing, Frese o. a., genom
hvilka den nådde en hög grad af finhet och behag, parad, såsom
den ofta var, med en spelande qvickhet. I de efriga
sällskapsvisorna, särskildt dryckessångerna, klingar kanske det komiska fullast;
men i dessa, liksom i de reflekterande och beskrifvande
dikterna af Stiernhielm, “Fången i Simbirsk“, Werwing m. fl. äfven
anonyma, finner man ej sällan en rikare och mångsidigare upp-
‘) Blom s. 179.
é
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
