- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
91

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bära böterna för dråpet. Nästa gång Trotte kom till
Virestads kyrka utförde de dådet, och han blef dräpt
nedanför templet på en äng, och derpå nedrefvo de
hans borg. Närmaste anledningen till att folket reste
sig mot Trotte var den, att han ville tvinga det att
lägga en fast väg öfver Valasjön. Emellertid blefvo
dråparne ålagda, att för hvarje helt hemman erlägga
fyra daler eller fyra kalfskinn hvarje man i mansbot.
Hela socknen hade 197 hela hemman, men 10 af
dessa voro så dåliga, att egarne deraf ej kunde skaffa
mynt, utan bötade med kalfskinn; deraf kom det sig,
att denna del af socknen blef kallad Lappalän.

Medan jag berättar smålandshistorier, skall jag
tala om ett par till, fast de äro så leda, att vi ej,
det jag vet, har maken till dem här i Skåne.

I förr omtalte socken finnes en skogsdunge, kallad
Kajelund. Här har en piga, hennes missfoster till
gosse och en tjur blifvit lefvande begrafna, ty pigan
vardt anklagad för ett brott så rysligt, att det
förtjente döden. Hennes namn var Kaja, och man vet
nu ej vidare att förtälja om hennes död; men barnet
skulle ha sagt till karlarne, som kastade mull på det:
»Men männer, kasten då ej jord på min smörgås!»
Sedan i många, många år gick Kaja igen der i
lunden, och det spökandet upphörde ej förrän en prest
gick dit och manade ned henne. I senare tid var
der i Virestad en prest, som hette Nilsson; då han
hörde, att der bland hans tjenstfolk och daglönare
fördes ett lättfärdigt lif under det de skördade hans
säd, manade han upp både Kaja, pojken och tjuren,
dem till varning, och då folket sett dem, manade han
alla tre varelserna åter ned i jorden.

I samma socken är en skog, som skallas
Horshult, der ligga en piga, ett missfoster och en hingst;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free