- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
95

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lyssnat härpå, blef vilse i skogen, så hon trodde sig
aldrig skola hitta hem.

I Svanshults mark, i nämde socken, såg en dräng
henne sitta och bryta grankvistar och lägga i hög.
Han helsade på henne och hon svarade: »Bra, bra!»
men hur bra det var, så måste han gå der och traska
flere timmar innan han kunde finna hemvägen.
Slutligen vände han sin tröja afvigt; då såg han hvar
han befann sig.

För kort tid sedan talade jag med en
skogvaktare från Bjäre härad, och bland annat märkligt, som
han berättade mig och som jag sedan skall förtälja,
förekom något om skogsnufvan. I fjol höst (alltså
1880) körde ett par bekanta genom en af häradets
skogar med ett lass färsk sill, som de köpt i
Torekov. Natten var mörk, ännu svartare var det inne i
skogen, så de körde helt sakta. Men på en gång
blef det ljust, som om dagen, rundt omkring dem,
och midt på vägen sågo de skogsnufvan stående,
hållande ett af sina barn vid hvar hand. Männen
blefvo så förvillade af den synen, att de togo miste
om vägen och körde en stund öfver stock och sten
tills de funno det klokast att stanna der de voro
öfver natten. Följande dag kom skogvaktaren till det
ställe, der de börjat köra på obanad väg, och fann
der några sillar ligga på marken. Han tog upp dem,
men var ej menniska till att förstå hvarifrån de
kommit dit, förrän han någon tid derefter träffade de två
männen, och de berättade äfventyret.

Men vid Immelen är, som sagdt, många
underliga ting i skogen; en dräng af mina bekanta såg
en gång en lifslefvande kalf sitta i en gran, men om
detta var ett skogsrå eller skogsnufvan sjelf, är ej godt
att veta.

Samme dräng var en gång ute på fiske i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0103.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free