- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
98

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ensam. Det förstås, att den, som skall gå
adergång, måste afhålla sig både från att tala och skratta,
hvad han än månde möta. Torparen mötte först en
höna, som satte sig att värpa, men inte blef det ägg
utan smuts, så kommo ett par skator med ett stort
halmlass, derefter möss med ett hölass, men han
skrattade ej ändå; derför fick han också se både
likfärder, brudstassar och allt märkligt, som det året
skulle ske i socknen. Han gick sedan flere år
adergång, men omtalade aldrig hvad han sett mer än en
gång. Det var en höst, då han, tillika med många
andra karlar, högg råg hos en bonde. Då sade han
till sin hustru, som band rågen efter som han högg:
»När vi komma bort i det hörnet, skall du få se på
lif och lefverne!» Mer sade han ej, men det var
nog, ty när arbetsfolket kom till det betecknade stället
på rågfältet, råkade det i det vildaste slagsmål; detta
hade han sett förut nyårsnatten.

Några år nöjde han sig dock med att få veta,
hvad som under årets lopp skulle ske i byn, och för
det ändamålet sprang han nyårsnatten tre gånger
kring kyrkan och tre hvarf kring sitt eget hus.

Han hade aldrig haft någon skada af denna
nyfikenhet, men han afrådde alltid sina barn från
adergång, ty det hade händt, att en af hans bekanta, som
gått den i Ousby socken, var så förveten att han
gick in på kyrkogården, och fick han sig en sådan
sättare, att han föll öfver ända, blef liggande der
tills kyrkfolket kom, då man måste skjutsa honom
hem.

Denna här torparehustruns far hade, då han var
ungkarl, en gång suttit fastande hela julafton i en
mörk källare med ett glas vatten, ett glas bränvin
och ett glas öl framför sig. Han hade för öfrigt ej
suttit der allena, utan med två kamrater, och vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free