- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
103

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

det bara var inbillning, men när han samma natt
skulle gå till baka med sin mjölsäck, fick han märka
att det var verklighet, ty rätt som han går öfver
spången, börjar den rigtigt att gunga; påsen rycktes från
honom och slängdes bort på andra åbrädden, och
dragonen slängdes efter med samma fart. Han sade,
att der blef så ljust som om dagen, och han tyckte
att han gick på den jemnaste mark, fast han ju visste,
att der annars var skog och stora stenblock.

En annan man i Örkeneds socken gick en natt
hem, bärande ett par jernstänger öfver skuldran och
en grof käpp i handen. Rätt som han går vägen
fram, rycktes jernstängerna från honom och kastades
in öfver vägen, derpå grep en osynlig varelse tag i
hans käpp, men Per var en stark karl och ingalunda
rädd, han höll igen och ville ej släppa käppen. Då vreds
den tvärs af i handen på honom, men det ena
stycket deraf förde han hem och förvarade så länge han
lefde. Men hvad jernstängerna och den andra
käppbiten angick, så funnos de först nämda liggande ett
stycke från vägen, och den senare hade blifvit buren
eller kastad en bra bit väg från den plats der Per
blef anfallen.

Detta påminner mig om en tiggare, som hvar
han kom var gerna sedd och gerna fick allmosor.
Han hade alltid en och samma käpp, hvilken han var
mycket rädd om och aldrig ville bortbyta mot någon
vackrare. När gubben var död, behöll en bonde
käppen, fast egaren hade sagt, att den skulle gifvas
åt någon tiggare, och hur det än var, så är det dock
säkert, att käppen hoppade och hoppade och aldrig
höll sig stilla, förr än den åter kom i en tiggares
ego.

Lika galet var det med ett menniskoben, som
en soldat haft i sin husbondes bränvinspanna, men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0111.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free