- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
104

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

som han sedan glömt hemma i sitt skåp, då han en
sommar drog till Ljungby hed; detta ben dansade
och hoppade i skåpet, värre än en spiritus utan sin
husbonde. När denne soldat dog, köpte en torpare
hans väggskåp, på hvars ena hylla fans ett gammalt lås,
och så länge det låg der, for skåpsdörren upp hur
ofta man om nättema ville stänga den; sedan låset
blef lemnadt till någon af den dödes arfvingar, blef
der stilla i skåpet.

Ja, mycket underligt finnes i naturen, och hade
vi ej kloka menniskor, som förmådde skydda oss
olärde för mörkrets funder, så voro vi ofta illa farna.
För att ej nämna mera än jag sjelf vet, så vill jag
här tala om hvad som hände min nabo-man. Denne
bonde såg en kväll en stor främmande hund stå
utanför sin port, och då han ej anade af hvad art hunden
var, gaf han honom ett skrämskott af sin bössa.
Hunden lunkade bort, men följande dag mötte bonden
den kloke Neringen. »Nå, du sköt ju på sjelfva
necken i går kväll, och du kan tacka mig att han
ej gjorde dig någon skada!» sade den kloke.

En kvinna i Glimåkra socken var så oförståndig,
att hon, innan hon gått kyrke eller blifvit helt
återstäld efter sin barnsäng, gick ned till en bäck för att
skölja linne. Härigenom fick necken magt med henne,
så hon jemt tyckte sig höra den grannaste musik från
bäcken, och dit ned ville hon med magt och våld.
Hennes mor förstod nog hvad detta månde vara och
låste henne inne, men för hvarje gång musiken ljöd
i hennes Öron, fick hon ett svårt anfall. Då måste
de hemta dit Neringen, han botade henne, och för att
för kommande tider skydda henne mot neckens konster,
signade han en silkeduk, som han sedan band kring
hennes hufvud, och denne duk bar hon sedan till
sin död.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0112.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free