- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
128

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gjordes deraf, kunde det sedan aldrig mera trifvas,
utan blef till en liten klen växt.

Jag kommer också till att tänka på en lustig
historia om en torpare här uppe, som fick lust till en
gammal grof kärra af en stenvagn, tillhörande hans
bonde. Någon tid efter det han släpat kärran till
sitt torp, kom händelsevis bonden dit och fick se den.
»Hvad i all verlden skall du med den tunga, söndriga
kärran?» frågade han. »Jag skulle dra den tre
gånger öfver mitt lilla barn, som har skärfvan», svarade
han i förskräckelsen. Saken är visserligen den, att
om ett barn har skärfvan eller skäfver, så skall man
lägga det på en myrstack och rulla en vagnsaxel tre
gånger öfver det; men en stenkärra, det var en för
styf lögn till att kunna tros.

Torparens bonde har sjelf berättat mig denna
historia, ty han tyckte med skäl, att den var lustig,
och när vi så kommo att tala om gamla förfarenheter,
berättade han också sägnen om sin stamfar: Den lyder
så, att en bonddotter, som gifte sig sent och med
sin man bodde i Glimåkra, fick på en gång de sju
söner, som voro henne bestämda. Barnen voro ej
större, än att de alla sju lades på ett tennfat, de sex
dogo, och när den sjunde skulle döpas, fick han
namnet Sjunne, till minne af hans sex samfödda bröder.
Från denne Sjunne härstammar en af de anseddaste
bondslägter i Östra Göinge härad, och den ännu
lefvande f. d. riksdagsmannen Per Nilsson i Kulhult är
en af Sjunnes ättlingar.

Efter som jag kommit att tala om barn, vill jag
också nämna, att gudmodern, då hon kommer från
kyrkan, bör på stående fot och med barnet i famn
äta tre skedblad kålsoppa och dervid säga:

»Jag äter kål af en sked och icke af en skäppa,
på det du må hålla och icke släppa.»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0136.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free