- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
144

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hin till hexan, som fört henne dit: »Hvad skulle den
bytingen här, hon förråder er alla till sist!»

När måltiden var slut, skulle hexorna dansa, ty
de tyckte att der var den allra muntraste och
vackraste musik, men flickan hörde tydligt att det var de
fördömdes jemmer och klagorop och ville ej vara med
i dansen. Hin tog sig en sväng med hvar och en
af hexorna, hvarpå han omfamnade och kysste dem
och förde så en efter annan in i sitt enskilda rum.

På hemvägen stannade de vid kyrkor, foro upp
i tornen, skrapade malm af klockorna och slängde
den utom gluggarne, sägande: »Lika långt som detta
malm flyger, må våra själar fara från Gud!» Sedan
gingo de upp på predikstolen och predikade den
gröfsta hädelse mot allt hvad heligt är. En och
annan hexa for under hemvägen ned i samma gårdar,
som de besökt under ditresan, och lade något af de
föremål, de då tagit, under stallarnes och fähusens
trösklar; dermed togo de kraft och trefnad från
djuren.

Emellertid hade tösen jemt och ständigt ånger
öfver att ha gifvit sig i lag med hexan, och slutligen
bekände hon allt för presten. Hexan, som bodde i
huset, blef då gripen och straffad, men flickan fördes
nästa års påskdag till kyrkan, der hon igenkände en
del af de andra hexorna på de kors hin skurit i deras
ögon, och så fingo de också deras välförtjenta lön. Sedan
blef det fråga om, hvad man skulle göra med flickan.
Hon måste nu visa hvad för konster hon lärt, och då
de voro både många och stygga, deribland konsten
att få mjölk ur ett knifskaft, så kunde hon ej få lefva.
Men då hon var så ung, slapp hon att brännas, utan
dömde kungen henne till att sättas i ljumt vatten och
så skulle hennes ådror öppnas, att blodet måtte rinna
i hjel henne.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0152.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free