- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
149

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bära det lilla liket, som hon gömt i ett stenrös, till
kyrkogården. Drängen uppfylde hennes bön, sökte
upp liket och gick med det till kyrkogårdsmuren.
Modern var med på denna vandring, men utan hufvud.
När de kommo till kyrkogården gick hon in genom
den stängde porten, ty hon hade ju fått en kristlig
begrafning, och så räckte drängen henne barnet öfver
muren; dervid tackade hon honom med en hand, kall
som en istapp. Sedan visade hon sig aldrig mera.

En tid var der mycket spökeri på en
gästgifvaregård, men ingen visste hvad det kunde vara, ty, efter
hvad man kände, var ingen död der, utan det sades,
att gästgifvarens hustru var bortrest. Emellertid
kommer spöket en natt till en resande, som hade mod
nog att spörja hvad det gick efter. Det svarade då,
att det var gästgifvarens hustru, mannen hade märkt
att hon varit honom otrogen, då hade han mördat
henne och begraft liket i stallet. Nu bad spöket
främlingen följa sig till stället. Detta gjorde han, och hon
visade honom då kroppen, der den låg och bad
honom lägga sin guldring i dess hufvudskål, till tecken,
att hvad han sett var sanning. Han lydde, och
då man följande morgon efter hans anvisning
uppgräfde liket eller benraden, fans ringen i dess
hufvudskål. Då måste gästgifvaren vackert gå till
bekännelse och fick lida sitt välförtjenta straff.

I Riseberga församling kom under julen en fattig,
sjuk vandrerska till en bondgård, fick herberge och
dog der efter ett par dagar. Liket lades i ett uthus,
och då menniskan var okänd och ingen fans på stället,
som behöfde gå i svarta kläder, så gjorde bonden
sitt vanliga julgille medan den döda var i gården.
Under kvällen lektes der många lekar, deribland »att
se den döde». För att nu detta skulle bli rigtigt
lustigt, smögo värdfolket eller deras vuxna barn sig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0157.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free