Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till att lägga det verkliga liket på stugbordet, bredde
lakanet öfver och kallade så på gästerna en efter en,
så som leken föreskrifver, att komma in och lyfta på
lakanet och titta på den döda. Der blef nu först
räddsla och sedan skratt och väsen, men annat ljud
vardt i skällan, då liket höjde sig från bordet upp
mot taket, gled långs åt detta och derpå försvann.
Då blef der en stor förskräckelse, mest hos värdfolket,
ty den döda var rent försvunnen och begrafningen
var redan utsatt af presten. Nu var här ej annat
råd, än att bekänna allt för honom, och så, för att
få saken nedtystad, blef kistan kristligt begrafven, tom
som hon var.
I Oderljunga socken bodde för några år sedan
en trollkarl, som var vida beryktad. Han hade i
lifstiden kommit öfverens med en bekant, att de båda
efter deras död skulle på en bestämd natt mötas vid
Oderljunga korsväg. En tredje karl visste om allt
detta, och då de två voro döda och mötestiden inne,
gick han till korsvägen och fick se dem båda.
Trollkarlen slog till baka sin likklädsel, och då visade det
sig, att han stod i ljus låga, så det var lätt att
förstå hvad lön han fått.
Här i Vestra Göinge härad fans länge ett
obebodt hus, hvarest der hvar eviga natt brann ljus. En
man, som gick der in, såg då en gammal gubbe, som
satt på en stol och bara nickade. Stundom kom dock
samme gubbe in till grannens dräng på logen och
lyste honom med en lykta, under det han skar
hackelse; men ingen visste rätt hvad det var för ett
spöke.
Jag minnes som barn Truls i Myrekroken, han
hade i sin tid legat i komplott med landtmätarne och
dervid fått mera jord än rätt var; men så fick han
också efter döden gå och traska kring egorna. Min far
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
