- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
151

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

gick en kväll på tjäderjagt, men lade sig snart ned
på en furubacke, för att vänta om ej fogeln skulle
låta höra af sig. Som han der ligger, får han se en
liknande furbevuxen backe stå i ljusan låga ett stycke
längre borta. Han springer dit, men då synes ingen
eld. Då tänkte han, att det torde ha varit andra
jägare, som gjort upp eld i ljungen, och beslutar så
att ligga natten öfver der han var, i hopp att på
morgonen få höra tjädern. Men ingenting fick han
höra utom sig sjelf, ty han hade om morgonen svåra
plågor med blodspottning, och detta våldes deraf, att
han kommit i vägen för Truls i Myrekroken.

När jag var barn dog min mors syster, och i
dödsstunden sade hon till sin son, att min mor, som
var fattig, skulle ha hennes ena kyrkklädning. Men
sonen var för snål att uppfylla mosters önskan, och
mor gick miste om klädningen. Nu hände det sig
en natt, kort derefter, att jag, som låg hos min mor,
såg en hvit gestalt stå vid sängen; jag försökte väcka
min mor, ty jag förstod ej då, att det är fåfäng möda
att söka väcka en sofvande, då ett spöke är nära,
och det lyckades ej heller mig. Men följande
morgon omtalade jag min syn för mor, och hon sade:
»Ja, det var min syster, som kom för det jag ej fick
hennes klädning.»

En af mina halffarbröder, som i lifstiden varit
en storsupare, gick länge igen och visade sig mest i
skepnad af ett stort grått svin, och en af min brors
svågrar går ännu som en katt på vägen till sitt forna
hem.

När man i vår slägt sett så många af de gamla
gå igen, var man försigtig när min fars styfmor dog,
ty hon hade ej varit en af de bästa. När de klädde
henne som lik, fäste de i hop hennes tår med synålar,
på det hon ej skulle gå hem igen. Men detta gjorde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0159.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free