- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
155

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

baka, och det trodde han sig få behålla, ty han lät
det beta i sin kålhage. Men räfven hittade också dit,
ty han var ond på bonden, emedan han trodde att
det var han som dödat ungarne.

Ja, djuren äro kloka, skall en veta! En man i
Ousby socken sköt en gök, men han fick så ej på
ett par år glädjen att höra en gök gala. I Glimåkra
socken brann en gång en gård ned genom vådeld;
hönsen hade aning om olyckan, ty kvällen förut sökte
de sig husrum öfver natten. Vauda-kaja[1] skriker
alltid när hon väntar regn, och hvad skatan angår,
så hör hon ej till de goda, det säger folket deruppe,
men man lemnar henne helst i fred. Ibland får hon
dock göra nytta, ty när någon har bölder, klipper
han af sina naglar och sitt hår, slår hål på ett
hönsägg, lägger hår och naglar i ägget, sätter det så upp
på taket och låter skatan flyga af med både det och
bölderna.

Der hålla de också före, att spöken ej ha magt
med folk så länge linet står på marken. Men för
att skydda sig mot trolltyg, bär mången hvitlök i
fickan. Hvitlök, vättaljus, dyfvelsträck och flygrönn
lägges i barnens linda och vagga, för att freda dem
mot vättarne, ty östra-göingarne påstå, att om vättarne
bli förargade, så draga de barnen ur vaggan och ned
i sopvrån vid dörren. Bli vättarne skållade vid sin
in- och utgång i huset, hämnas de på detta sätt, och
då offrar husmodern mjölk i kök, stuga och fähus, och
säger: »Detta skola ni ha för det ni blefvo skållade».

Det är ej längre sedan än år 1879, att min
systerdotter, som är gift med en torpare i Glimåkra
socken, hade oförvarande kommit till att skålla
vättarne, eller på annat sätt råkat förarga dem. Der


[1] Våta-kaja, en hackspett.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0163.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free