- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
174

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

bärarne kommo till backen, sade enklingen: »Akten
eder här, go vänner, ty här var det, som hon tog
lif sist!»

Ja, det var nu detta! Men har ni hört att
träden kunna tala?

Om vintern säger tallen föraktligt till björken:
»Du skabbr—a!» Men björken svarar nog så fint:
»Snart står jag likt en selader (silfverprydd) brud,
men då står du i din gamla beckiga skrud.» »Snoi
min stam å hogg mina topp, sau vöjser ja’ opp»,
säger björken till sin egare.

Och när skogshuggaren kommer med sin yxa,
säger alen: »Hogg inte mej, for ja’ blöe; hogg inte
mina söster, birken, for hon skräne (gråter).»

En gång slogo göingen och slättbon vad, för
att utröna hvilken af dem som fortast kunde nämna
tre träslag. Göingen skulle säga sina först, och
ropade så: »Oina birk, oina fer, oina gran;» det var
nu de kortaste namnen; men slättbon vann ändå, för
han sa’ bara: »Hylle, pile, vie.»

Ja se, skulle en tala om allt hvad det ena
folkaslaget säger om det andra, så fick jag snacka tills
månen blef trind. För att börja med något, så vet
ju alla, att våra »ugedagar» gå in den sjette april
och att vi räkna veckorna baklänges, så »sjunde uga
börjas med Erik. Regnar det i denna vecka, blir
gräsvexten god.» Ugetalet »går ut med» gamle
midsommar (d. 1 Juli). Nu var här en gång en småländing,
som sa’: »Ja’ sådde mitt korn så länge der var en
uga igen; det sista blef så godt som det första, men
der blef inga knoppar på’et.»

»Ja ha», säger småländingen, när en talar om
jul, »vi hade godt till vårt, vi hade kött och fläsk
på flatan fat, ål och kål och hvitan gröt och hvar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0182.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free