Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
IV.
KOLARENS BERÄTTELSER.
När en menniska, liksom jag, bränt kol i många
Herrans år, har en sjelf både sett och hört
mycket underligt nattetid i mörka skogen, och när man är
gammal, har en också hört en del af andra trovärdiga
personer, så folk kan tro hvad jag förtäljer.
Den första gången jag märkte något besynnerligt
ute i skogen var, då jag, som pojke, låg om nätterna
hos en ung ogift kolare ute vid milan. Då såg jag
en afton en vacker flicka stå ett stycke ifrån oss och
vinka på kolaren. Jag trodde, i mitt oförstånd, att
det var hans fästmö och undrade ej på, att han gick
efter henne in i skogen. Men efter någon tid
spordes det nog, att han låtit locka sig af skogsnufvan,
ty han fick sådan sorg och ånger, att han blef
sinnesrubbad, och slutligen gick han bort och dränkte sig.
Det kan väl vara fyrtio år sedan, att jag i en
skog i Riseberga socken såg skogsnufvan stå vid en
bäck och tvätta sig; hon var grann nog att se på
framtill, men hon hade bröst så stora och långa, att
hon slängt det ena af dem öfver axeln till sitt barn,
som stod bakom henne och diade.
Jag hade inte ondt af denna syn, för jag sade
ingenting, utan gick min väg rakt fram; men jag
kände i min ungdom en kolare, som kom galet ut
för skogsnufvan. Hon kom nemligen en natt ända
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0186.html
