Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
jemmer och ett skrik så hiskligt, att håren reste sig
på hans hufvud. Han såg sig om efter sin dräng,
han hade väl somnat in i sin vagn, ty den och öken
syntes inte till, men skriket blef värre och värre i
skogen. Då höll mannen vid ett hus, knackade på
och bad om en dryck vatten. Då tystnade det der
»arkeliet» och mannen vågade ingenting säga, utan
fortsatte sin väg. Men han hade ej kört långt, förrän
hästarne började draga så tungt och pusta som om
de hade det tyngsta lass. Mannen blef illa till mods,
gick ur vagnen och sade vid sig sjelf: »Hvad, i Jesu
namn, kan detta väl fara?» Då for något ur vagnen,
det lyste starkt till i skogen, och så brakade det, som
om träd och buskar nedbrötos; hästarne skyggade och
började springa, derpå blef allt tyst. Nästa gång
mannen körde förbi det torp, der han fått vatten,
omtalade han allt detta för torparefolket, och det menade,
att det varit skogsnufvan han fått upp på vagnen;
men det är ej säkert, ty det kunde lätt ha varit
myringar, snapphanar jag vet, som blefvo nedstörtade
i kärr och mossar under ofredstiden; det kunde också
ha varit andra stackars menniskor, som ligga begrafna
i oinvigd jord.
Bäckamannen är så allmän, så den kan hvem
som helst komma till att se, än i en skepnad, än i
en annan. På ett ställe i Torups socken hade han
vana att hvar kväll och natt gå och traska hos korna
i fähuset; det hördes alldeles, som om någon gick
och släpade med gamla spruckna träskor på fötterna.
En dag sade husbonden: »Nu är ja’ kje å att höra
ditta skröfsandet; hae bäckamannen sau daulia träsko,
sau ja men ska’ ja’ gi honom ait par nya!» Dermed
går han till skogen, fäller en stor björk och hugger
deraf två kubbar, så stora han orkade bära dem hem.
Här urhålkade han dem något och satte dem så om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
