- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
183

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

karlklädd och icke ens tålde att någon kallade henne
vid hennes rätta namn.

Men värre hände det en enka, som bodde på
ystadsslätten; hon hade varit lättfärdig och derigenom
råkat i traskens våld. Det gick så långt, att han,
förskapad till en fin herre, midt på ljusa dagen
inträdde i hennes stuga, satte sin hatt på bordet, och
om der voro aldrig så många menniskor i stugan,
lade han sig hos enkan i sängen. Hon var slutligen
så sjuk och eländig, att hon ej kunde sitta uppe,
men det var det samma, trasken lemnade henne ej i
fred förrän han tagit lifvet af henne, fastän både
presten och kloka personer gjorde allt för att mana
bort styggen.

En annan af de nedstötte englarne är elfven;
han är ej så ondskefull och led som bäckamannen,
fast det är bäst att ej bry sig om honom. Vi höra
honom stundom här i våra bygder spela i strömmarne,
och det är spel som är vackert! Men då gäller det
att hålla benen stilla eller också bara gå stilla sin
väg, ty det allra minsta man börjar hoppa efter den
musiken, kan man förlora hela sitt förstånd.

Här var för många år sedan en man från Vedby
socken; han hade en gång sett elfven sitta och spela
vid Baljandsbro, och sade då till honom: »Ja, du spelar
nog grant, men aldrig får du derför nåd på
domedag!» När elfven hörde detta, for han med stort
buller och dån ned i den strida ån. Sjelf såg jag
en gång elfven sitta vid Ranahallar i Hörja socken,
och jag kan säga, att han spelade så att stenar och
träd kunde röras dervid.

Men jag visste att hålla min mun, för jag hade
hört hur det gått med mannen, som svor med elfven.
Det var nemligen så, att en man en gång kom till
en å och hörde elfven spela och sjunga psalmen:

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0191.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free