Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
säng, men mannen fick ändå komma in. »Jag vet
hvad du vill», sade baronen, »men gå du bara hem,
din oxe skall komma igen innan kvällen!» Mannen visste
nog att baronen höll ord, och frågade derför hvad
han var skyldig honom för besväret. »Äh, skall det
vara något», sade baronen, »så kan du ge mig tre
daler!» (50 öre). Detta gaf mannen med glädje, och
han hade sin oxe igen innan sol gick ned.
Ett år blef trakten kring Färingtofta illa
hemsökt af vargar. I denna nöd sammanträdde alla
männen och rådslogo hur de skulle göra, för att bli af
med rofdjuren. Det blef då beslutadt, att de skulle
vända sig Lieven och be honom hjelpa sig. De lade
då till hopa en liten summa penningar, och ett par
af bönderna gingo till Lärkesholm och framförde
ärendet. Lieven gick in på saken, och hur han än bar
sig åt, så är det visst och säkert, att vargarne lydde
honom. Invid Lärkesholm låg en mark, kallad
Norreåker; hit stämde han alla vargarne, och de kommo,
den ene efter den andre; han räknade dem och
ropade på eftersölarne, och när så hela hopen var
samlad, befalde han dem draga långt uppåt landet,
men under vägen hvarken tillfoga djur eller menniskor
någon skada. Vilddjuren lydde punktligt, och icke
ett af dem blef kvar i orten.
Det är möjligt, att baronen lärt sig sina
förträffliga konster i finska kriget, ty finnar, norrbaggar och
lappar äro mycket kunniga i allt sådant. Det kan
väl vara något öfver hundra år sedan det hände en
vaktpojke i Allarps by, Riseberga socken, att alla
hans får på en gång blefvo rädda och sprungo bort
allt hvad de kunde. Pojken blef också rädd och
började gråta; men då kom der en norrbaggakäring förbi,
hon bad honom ej vara ledsen, ty fåren skulle nog
vänta. I det samma kom der en stor varg rännande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
