- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
191

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

något råd att rädda pojken. Då gick han sjelf till
presten i församlingen och omtalade hvad han hört
och sett, och frågade så honom, hvad der var att
göra. Presten lofvade rädda pojken, om han blott
ville följa prestens råd och befallningar. Detta ville
pojkstackaren gerna, och så en natt tog presten
honom med sig till kyrkogården, drog en cirkel omkring
honom och ritade i den Jesu namn så tätt det kunde
stå der. I denna cirkel skulle pojken sitta orörlig
hela natten och blott ha prestens käpp, hvarmed han
ritat cirkeln, till sällskap. Presten bad honom noga
ge akt på, hvem som under natten kom till
honom, så han ej lät narra sig utom cirkeln; först när
presten sjelf kom och löste pojken, fick han gå eller
tala, och till tecken på, att det var presten sjelf, skulle
han bära messboken i högra handen.

Något före midnatt kom der en man, som helt
och hållet liknade presten, och bad pojken följa sig;
men denne såg nu, att den föregifne presten bar
boken i venstra handen — till att bära den i den
högra har ej den onde magt — och derför flyttade
gossen sig ej ur stället. Efter en stund såg gossen
honom öppna en graf helt nära cirkeln, upptaga liket
och flå det samma. Men pojken lät ändå inte
skrämma sig från sin säkre plats, utan var till och med
så trygg, att han med prestens käpp drog den afflådda
menniskohuden till sig inom cirkeln, och här hade ej
den onde magt att taga den till baka, utan började
i stället bjuda gossen stora penningesummor för den.
Men pojken lät sig hvarken locka eller skrämma, ty
af moderns ångest hade han lärt sig förstå, hvad det
gälde, och så satt han på sin plats då presten kom
med boken i högra handen och nämde Jesu namn.
Nu var gossen befriad från den ondes våld, och till
ett tecken på sanningen af denna händelse, blef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0199.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free