- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
199

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

budet ett lispund tågor, utan att säga vidare besked.
En stund efter kom den lilla igen och sade: »Jag
ska’ helsa från mor och fråga, om garnet skall vara
en-tent eller två-tent?» Moran trodde sig förstå
trollspråket och svarade derför hastigt: »En-tent, för all
del en-tent, för jag skall ha det till lärft och icke till
sytråd!»

Med detta besked gick då trollet hem till sitt,
men det dröjde ej så fasligt länge förrän samma lilla
tös kom med en bundt lingarn till djupadalsmoran.
Nå, hade hon begärt det en-tent, så minsann hade
hon också fått det! Ten var på trollspråk tåga, icke
enkelt garn,
som hos kristna menniskor, och nu
bestod garnet blott af en tåga och var hårfint. »Hnu,
hnu!» murrade moran skakande på hufvudet. »Det
garnet kunna vi ej väfva!»

»Mor tänkte det nog», svarade trolltösen, »och
bad helsa, att vi också skulle väfva lärftet, om mor
ville, för vi böra göra något för den goda mjölk vi
fått.»

Ja, moran måste säga tack till anbudet, ty annat
råd fans ej, och så tog den lilla åter garnet med sig
hem. Åter gick någon tid, och så kom trolltösen
med lärftet, men det, må ni tro, var som det finaste
silketyg; ingen menniska der i orten hade sett make
till lärft, derför blef det också skickadt till de lärde
i Lund. Detta är nu inte något käringsnack, utan
dagsens rena sanning, ty lärftet vises ännu på något
slags märkvärdigt rum i Lund, och der ha många
sett det.

I Torups socken, Vestra Göinge härad, finnes en
klipphäll, som efter byn kallas Håkantorpshall, och i
den bor ännu den dag i dag jettar, ej af samma
familj som den urgamle, om man annars får tro hvad
de sjelfve säga. Det hände sig nemligen en gång,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0207.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free