- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
202

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kom till baka. Detta är ej så fasligt lång tid sedan;
min gamla mor talte ofta derom.

Annars ha jettar, troll, skogsnufvan, elfven och
sådant der ej så stor magt som fordom; för se, kristna
läran och ordet äro numera utbredda bland folk, och
så är här i landet för många kyrkor till, att sådana
varelser skulle kunna trifvas här så bra som förr, ty
en vet ju, att ljudet af kyrkklockor kunna de rent
inte tåla. Men, som sagdt, fritt är här ännu ej för
troll i Ranehallar, ty det skall ej heller vara så fasligt
länge sedan, att en ung flicka blef bergtagen dit in.
Ingen menniska visste med säkerhet hvar hon tagit
vägen förr än en person, som gick förbi hallen, såg
henne sitta utanför den och kamma sitt hår, men han
hade ej magt eller mod att rädda henne från trollen.

I Hallaryds socken, Kronobergs län, bodde också
en jette, som på mycket goda vilkor brukade låna
fattigt folk penningar. Sedermera har der bott troll,
och för flere år sedan kom en husar der förbi, och
som han hört folk tala om trollen och sett många
menniskor vara rädda för hallen, så ville han,
bevars, vara modigare. När han nu stod här, såg
han en liten pojke stå utanför Käringhallen; till
honom skrek han: »Är djefvulskapet hemma, så säg det,
att här ute står en, som har lust att slås med sjelfva
fan!» — »Du kan ju först ta ett tag med mig!»
svarar då den lille. Sagdt och gjordt: de till att
slåss, men pojken växte och växte, så han snart var
en gång till så lång som husaren, och slagsmålet
slutade så, att denne förlorade sitt förstånd och förblef
svagsint i alla sina lifsdagar.

Många troll äro fasligt långa, äfven då de äro
barn; en bekant till mig omtalade, att han en gång
vid Rönneå sett en lång, lång trolltös komma ned
till ån och hemta vatten. Hon var arg, slängde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0210.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free