Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en sten är stäld vid fötterna, en vid hufvudet på hvar
jettes graf.
Jag har också hört, att der i Halland ej skall
vara fritt från troll. I Ysby socken frnnes ett stort
berg, som heter Lunnaberget; derunder bodde troll,
som hvarje julafton satte det på guldstöttor. Nära
berget ligger Lunnagården, och här bodde för långa
tider sedan en mycket rik man; men ett stycke
derifrån bodde hans bror, som var lika fattig som
brodern var rik. Nu hände det sig så, att den rike
skulle göra bröllop åt sin dotter, men tyckte då, att
den fattige brodern var allt för simpel att komma
med; derför sände han honom ingen gillesbjudning.
»När jag ej får komma med, vill jag åtminstone se
brudstassen», sade den fattige till sig sjelf och gick
så upp på Lunnaberget för att åskåda bröllopståget.
Men som han nu står här, får han höra hur trollen
inne i berget ropa om hvarandra: »Gif mig mina
byxor, min rock, min väst, min hatt». — »Hatt»,
skriker så trollmodern, »till dej har jag ingen annan
än fars gamle fallhatt!» »Den vill jag inte ha!»
svarade trollungen. »Låt mig då få den!» ropade
mannen, som stod och väntade på brudföljet. Ja bevars,
hatten kom upp, och han tog den på sig och gick
till bröllopsgården, stälde sig bakom förstugdörren och
såg gästerna bänkas kring gillesbordet. Men han såg
mer än detta, ty han kunde nu se, att emellan hvarje
gäst satt ett par troll, och i högsätet mellan
brudparet sutto trollgubben och hans kvinna. Värdfolket
häpnade öfver all den mat och allt det öl, som gick
åt till denna första måltid; de fylde i fat och kannor
gång på gång, men lika fort blefvo de tömda. Den
rike mannen blef helt förfärad, ty på detta sätt måste
gillet snart höra upp af brist på välfägnad åt gästerna;
han lemnade stugan, för att bättre kunna reda sina
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
