Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
V.
FISKARENS BERÄTTELSER.
Jag ville långt hellre tala om sådant, som jag
hört af trovärdiga vänner och bekanta, än berätta
hvad underligt jag sjelf upplefvat, ty det går mig
säkert nu, som alltid, då jag talat om hafsfrun, att
ingen vill tro att jag både sett henne och mera till af
hennes slägt eller följe. Men det må gå hur det vill,
ty nu förlorar jag ingenting mer på, att ej bli trodd
i denna sak; hafvet har, som hafsfrun spådde, tagit
min mesta egendom, ty hvem ville väl tro att hon
varnat mig.
Redan då jag som skeppsgosse tjente om bord
på en skuta, fick jag lära mig förstå, att der på fartyg
kan finnas andra varelser, än menniskor och
skeppsråttor. Det var en morgon vid tretiden, jag låg och
sof i min koj, då jag kände att någon grep mig i
skuldran, och en röst ropade: »Upp och skaffa!» Jag
satte mig upp, der fans ingen menniska, det var rent
för tidigt att göra upp eld, jag lade mig åter igen på
mitt öra och somnade. Då sker mig ännu en gång
det samma, men nu blef jag arg och mumlade något,
som det var min lycka att kaptenen ej hörde, ty fastän
han sjelf nog i en snäf vändning kunde lägga till
knaggarne och låta några svordomar gå ur stapeln,
så tålte han ej att hans folk svor. Han var bördig
från en känd skepparefamilj i trakten af Kullaberg,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0222.html
