Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gick ned i kajutan, tog bibeln och började läsa; men
stod han icke nu åter hos mig, helt röd i ögonen af
gråt! Då blef jag illa till mods och gick åter upp
på däck; ingenting märktes ännu, som kunde tyda på
storm. Det var nu kväll, och jag gaf de af
manskapet, som skulle gå till kojs, befallning att lägga sig
med kläderna; sjelf tog jag, tillika med styrmannen
vakten, och alltjemt stod tomten hos mig. Då det
led ut åt natten, ropade han hastigt: »Berga segel!»
Jag fick purrat upp folket i hast, och knappt hade
vi fått in segeln, förrän en väldig orkan bröt lös, och
jag trodde att vi skulle fått vår graf i vågorna den
gången. Tobaksfaten kommo lösa och började rulla
nere i lastrummet; jag försökte först en gång att stufva
om lasten, men kunde ej. Tomten hade följt med
mig dit ned och såg ännu mycket bedröfvad ut. Då
hörde jag en röst säga: »Stufva lasten först innan
annat göres!» Jag vände mig om, och då stod der
bredvid tomten en ung vacker kvinna, klädd som våra
flickor här på fiskeläget då brukade vara om
sommartiden: mörk kjol, hvita fina lintygsärmar och svart
lifstycke. Faran var stor, och jag förstod nog att
hennes råd var godt, hvarför jag tog manskapet till
hjelp och började langa ved från förn ned i
lastrummet, för att med tillhjelp deraf fästa tobaksfaten;
härvid stod tomten mellan mig och kocken, tog hvarje
vedträ från denne och lemnade mig, men det såg
ingen utom jag sjelf. När så detta arbete var väl
undanstökadt och jag kom ned i min kajuta, sutto både
hafsfrun och tomten der nere. Då blef jag så
underlig till mods, att jag högt sporde henne, om hon var
af Gud eller den onde och bad henne i Herrans namn
gå dithän hon hörde. Men hon bara småskrattade
och sade, att hon och hennes följeslagare kommo och
gingo när de sjelfve ville. Derpå helsade hon mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
