- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
236

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

jag omtala något, som jag vet är rigtigt sant. I ett
härad — bäst att ej säga hvarken det eller socknens
namn — bodde en tjensteman, som förskrifvit sig till
Skam, på det han skulle få rikedom. Det fick han
också, men det mesta vann han på spel, och för att
locka spelkamrater, lät han dem först vinna flere
hundra riksdaler, men så vann han dubbelt så många
igen af dem. Detta skedde i synnerhet, då han hade
på sig sina stora kragstöflar, ty deri satt spellyckan,
som han köpt sig af Skam.

Emellertid var tiden förlupen, och då kom der
en främmande herre till honom; han satt der i fyra
nätter och fyra dagar och spelade kort med mannen;
men nu var det den främmande som vann, och allt
var det något dyrbarare än silfver och guld, hvarom
de två nu spelade.

»Ett spel till, sedan följer du mig till blå
hafvet!
» sade gästen hvarje gång han vann och
mannen bönföll, att åter en gång få pröfva
spellyckan. Nu började hans fru förstå, hvad det spelet
gälde och hvad som menades med blå hafvet. I sin
ångest sände hon hästar och vagn efter kyrkoherden
i —; dock det är det samma hvar, men presten
lefver ännu och kallas än hit, än dit för att mana
bort både spöken och Skam, ty det är en rigtig prest,
skall jag säga. — Nå, han kom så fort hästarne hade
kunnat springa, och utverkade fem år till åt den
syndige uslingen, i hopp att derunder kunna lösa honom
från kontraktet. Detta senare lyckades ej, utan när
de fem åren voro förbi, tog Skam sitt, fast han ej
hade magt att fara af med mannen medan denne
var lefvande Men, du tid, sådant väder det var
begrafningsdagen. Det glömmer ingen, som såg det.
Det var en storm, så likvagnen höll på att vräkas
omkull, och dertill kom, att hästarne, som skulle dra

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0244.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free