- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
243

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Det är för resten ett stort slarf att ej sätta stål
i den säng, hvari en ännu icke kyrktagen kvinna
ligger. Ett sådant slarf hade för några år sedan begåtts
hos min hustrus syster, och rätt som hon ligger en
natt, kommer der en iskall hand och drager henne i
foten. Hon skrek på hjelp, man förstod att det varit
bäckamannen, och nu kom der snart stål i sängen.

Den gamla kvinnans man är nattväktare och har
många gånger sett en stor, svart hund sitta vid
trappan der en fru bor, hvars man i lifstiden haft
kontrakt med hin, men som blef räddad af ett par eller
tre prester, hvilka skyndade dit då han skulle hemta
honom. Väktaren blef rakt af yr i hufvudet sedan
han sett denne hund, men hustrun gjorde det samma
vid honom, som vid Ingrid, och så blef han frisk
igen. En af de andre väktarne slog en gång efter
samme hund och blef derefter rakt förderfvad af
sjukdom.

Denna gamla kvinna och flere med henne talade
om, att i en skola nära Engelholm har det under ett
af de sista åren spökat fasligt. Man menade, att det
var en gift hustru, som i oförstånd der nedgräft sitt
ofullgångna foster och så nu efter sin egen död gick
der för att få fostret lagdt i vigd jord.

I skogstrakterna tala de om en skogsman, som
är längre än de högsta träd i skogen, men han gör
ej någon förtret. På ett ställe hade de genom något
medel fått honom i sin tjenst och höll honom till att
bära vatten till hushållet. Då mötte han en dag på
denna sin vandring från källan en dräng;
skogsmannen beklagade sig och sade: »Alltid skall den bära
vatten, som liten är!» »Ja, är du liten, så vete f-n
hvem som är stor!» svarade drängen. Genom denna
svordom förlorades väldet öfver skogsmannen, som nu

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0251.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free