- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
252

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mannen tog skatten och ämnade begifva sig från berget,
men nu kommo alla tre drakarne flygande och ville
förderfva honom. Mannen, som var mycket gudfruktig,
föll då på knä och bad Gud om hjelp, samt lofvade
att skänka skatten åt kyrkor, och nu störtades
drakarne djupt ned i berget; der de föllo ned synes, som
sagdt, ännu märken efter dem.

Nu minnes jag blott en historia till, och äfven
den vill jag förtälja. I Halmstad bodde för många
år sedan en köpman, som hette Hammar. Han hade
del i flera fartyg, och då en gång ett af dessa hade
strandat vid norska kusten, reste Hammar, åtföljd af
sin dräng, till Norge för att öfvervaka affären rörande
denna sak.

På hemresan färdades drängen och han en kväll
genom en af Norges tjocka skogar och fingo på
afstånd höra ömkliga rop om hjelp. De påskyndade
farten, och snart stodo hästarne utanför en koja, från
hvilken ropen hördes. Hammar slog på dörren, men
ingen öppnade; då satte han och drängen skuldrorna
till, ämnande bryta upp dörren, men då rycktes den
upp inifrån, och en menniska störtade ut och flydde;
det var den, hvars lif var hotadt, men röfvarena
— ty detta var en röfvarekula — rusade nu på
Hammar och drängen. Men dessa två voro styfva
karlar, och efter något brottande, vred Hammar en
stor knif ur den ene röfvarens hand. Att fortsätta
striden skulle blott ha ledt till nederlag, ty röfvarena
hade flere vapen; derför kastade sig nu de båda
resande i vagnen och körde allt hvad hästarne förmådde
springa; de undkommo lyckligt, och knifven behölL
Hammar till minne af detta äfventyr.

Följande sommar kom der till Halmstad en norsk
käring, som, utan att fråga någon menniska, gick
rakt fram till Hammars hus, trädde in och bad att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0260.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free