Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
återfå den norske knif, som var i Hammars våld.
Denne vägrade att lemna knifven, fast än hon nu bjöd
både silfver och guld för den. Hon lofvade då, att
om hon fick knifven, så skulle lycka och framgång
följa hans hus och hans slägt; men icke ens detta
förmådde honom att bifalla hennes bön. Då lofvade
hon i vredesmod, att så länge denne knif fans till,
skulle der i Hammars familj alltid vara någon
krympling, och detta löfte har gått i fullbordan. Ännu
hvilar denna förbannelse öfver nämde slägt — hvar
den nu bor, vet jag ej, ty namnet är så allmänt —
och knifven finnes i den rätt nedstigande slägtliniens
ego. Många försök ha blifvit gjorda, för att förstöra
detta vapen, men förgäfves. Rost biter ej på denne
knif, eld icke heller, ty man har under åratal eldat
på den i köksspisen, men den är och förblir sig lik.
För närvarande skall den ligga bland en hop skräp
på egarens vind, men derför behöfver man ej tro, att
den skall komma bort; den, som något känner till
norrbaggakäringar, den vet hvad de och deras konster
gå för. — Eller har ni hört talas om en sådan käring
och den svenske soldaten? — Inte det! Nå, så hör
då den med.
Det var under kriget med Norge, att en af våra
soldater trolofvade sig med en norsk tös, och detta
fastän det var en känd sak, allt ifrån den stund
svenskarne ryckte in i landet, att käringarna ej gjorde
annat än klippte halm, för att deraf framtrolla löss,
större än någon menniska sett förut, för att med denna
ohyra plåga soldaterne, i synnerhet landtvärnet, ty det
var just under den tiden. Emellertid var soldaten
trolofvad med sin norska, men då fred slöts och hans
kamrater dragit mot hemmet, öfverfölls han af ånger
och hemlängtan. Hans blifvande svärmor märkte detta
och sade, att ännu kunde han upphinna sina kamrater
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
