Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
VI.
FISKARHUSTRUNS BERÄTTELSER.
Allt ifrån min tidigare ungdom har jag bott här
på Mölle fiskeläge och således haft ett stort stycke af
Kullaberg ständigt för ögonen, så nog känner jag det,
vet jag. Det är utom all fråga, att der ännu bo både
troll och jordfolk. Det är ju kändt, att en kvinna i
sin barndom blef bergtagen nere vid Arilds läge;
hon lefver ännu[1], och det är ej många år sedan att
våra fiskare från sjön varsnade bergafrun eller
drottningen. Hon gick uppe på bergsluttningen, de sågo
henne blott på ryggen, hon var klädd i en silkeskrud,
som strålade af guld. För ett par år sedan syntes
midt på ljusa dagen bilden af ett vackert slott uppe
på berget; många menniskor sågo den synen, somliga
menade att det var ett varsel för krig, ty der syntes
äfven soldater[2].
Innan Kullens fyr blef så nymodigt inrättad, som
den nu är, bestod den af ett öppet brinnande
stenkolsbål. Då tjente der under många år på gården
Kulla en dräng vid namn Pil, som skötte fyren; han
såg ofta jordfolk, små mörkklädda pyslingar, krypa
upp under trappan, som ledde upp till fyren, och han
[1] Se för öfrigt utgifv., i Skåne samlade “Folkdiktning“,
tryckt i Köbenhavn 1880, sid. 135.
[2] Om denna hägring berättade tidningarna utförligt,
men folket behåller dock sin tro om slikt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0263.html
