- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
269

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hör huset till; somliga brukade äfven att sätta mat
till skatorna de tre högtidskvällarne, jul-, nyårs- och
trettonafton. Det tros äfven der, att om skatan skrattar
på taket och så flyger mot kyrkogården, spår hon lik
i huset, och när skator slåss, betydet det kif.

När skatan bygger sitt bo högt i trädens topp,
väntar hon våt sommar; bygger hon det på de lägre
grenarne, blir sommaren torr. I det hela hålles hon
för att vara en ond fogel.

Det hände för några år sedan, att der inne i
Bjäre härad firades bröllop i en gård, och då hade
någon ovän lagt en död skata emellan brud och
brudgum, då de första gången efter vigseln sutto till bords
bredvid hvarandra. Äktenskapet blef olyckligt; kif
och trätor förekom ständigt mellan makarne.

I Bjäre härad bruka de att freda höns och
kycklingar mot höken genom att antingen sätta en
björkriskvast i en linbråka uppe på vinden, eller ock att
sticka en sådan kvast på en stång och sätta denne på
gården eller på gödselhögen. Lägre ned på gården,
än i jemnhöjd med denne kvast, förmår ej höken
sänka sig; men skall medlet vara rigtigt pålitligt, så
bör det vara en kvast hvarmed man en juldag, en
påsk- och en pingstdag sopat stugan.

Andra personer i samma härad bruka blott, att
hvarje gång de lägga ny surdeg, sätta märken efter
högra handens fem fingrar i degens botten, så blir
höken från hus och gård.

I samma härad säger folket, att storken kommer
till Skåne den 9 och 10 April, hanen den förstnämde
dagen, honan den senare. Bland allt annat, som
säges om denne fogel, är äfven det, att han varit prest,
och då han nu klapprar[1] med näbbet, ber han. På


[1] Se vidare utgifv. i Skåne samlade “Folkdiktning“,
tryckt i Köbenhavn 1880, sid. 205.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0277.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free