- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
305

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

kunde återvända till Sverge. Sedan lefde han som en
rik man.

Vi ha här uppe också en del sägner från andra
ofredstider än snapphanarnes. På Ljungby hed ligga
fyra stora stenar. Här på dessa sutto en gång fyra
konungar rådslående om fred, medan deras härar
stodo stridsfärdiga midt emot hvarandra, men de hade
fått befallning att hålla sig stilla tills en af
konungarne viftade med sitt svärd; detta skulle vara det
öfverenskomna anfallstecknet.

Medan konungarne så sutto och talades vid, kröp
der en huggorm fram ur buskarne helt nära vid deras
fötter. Då drog den ene konungen i häpnaden sitt
svärd och högg efter ormen; hans krigare trodde, att
han gaf anfallstecken, och nu störtade härarne mot
hvarandra. Slaget blef så skarpt och stort, att blodet
strömmade ned i ån och färgade vattnet rödt ända
ned mot Qvidinge. Stället, der striden börjades, kallas
till minne deraf: Stridsdalarne.

Efter Karl XII:s ryska krig hände det sig, att
en af de svenske krigsfångarne efter flere års frånvaro
återkom till sitt hem, men fann der sin hustru gift
med en annan. Hustrun och hennes nye man blefvo
illa till mods öfver denna återkomst och beslöto dräpa
krigaren. De öfverföllo honom i sömnen och höggo
honom i hjel, hvarpå de stoppade liket i en säck,
som den nye mannen sydde i hop sedan de burit
liket ned till åbrädden. Men i hastigheten gaf han
ej akt på, att han sydde säcken fast med ett par
styng vid sin egen tröja; när han nu skulle hyfva
ut liket i ån, drogs han sjelf med och omkom, så
att kvinnan, som nyss haft två lefvande män, nu hade
ingen.

Ifrån Fagerhult ha vi sägnen om major Froste.
Der skall nemligen i en bondgård ha som vallgosse

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0313.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free