- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
309

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

lärd, att han kunde förrätta en brudvigsel ur minnet,
utan alltid stod med öppen handbok.

Presten menade, att så godt minne och så stor
lärdom hade dock han, att han utan bok i hand
förmådde viga ett par, om så skulle vara.

»Derom håller jag vad och sätter upp min
guldring, som blir eder i fall ni vinner vadet!» utropade
sjömannen och drog dervid af sig en tjock guldring
med en glänsande ädelsten.

Presten blef vid åsynen af en sådan
klenod helt varm för saken och ville läsa upp
brudvigseln utantill. »Nej stopp!» sade sjömannen, »så
lätt vågar jag ej min ring. Allt skall gå rätt till;
jag föreställer brudgum och bruden låna vi, hon kan
ha godt af att öfva sig i svaren, och så hennes far
och min värd till vittnen». Det blef som han
begärde, den rätta bruden stäldes bredvid honom och
presten vigde dem ur minnet. Då vigseln var förbi,
sade presten: »Nu är ringen min!» — »Ja», svarade
brudgummen, »men bruden hon är min!»

Nu kom det till förklaringar och bruden sade,
att hon ingen annan ville ha än barndomsvännen;
men den andre brudgummen ville ej frivilligt afstå
från sin rätt. Det kom till rättegång om saken, som
slutade så, att presten blef afsatt, men det brudpar
han utan handbok hade vigt, fick tillstånd att lefva
till samman som äkta makar.

Vi ha en sägen från Fagerhults kyrka, och den
lyder så, att då kyrkan skulle ha sig en altartafla,
valde målaren att på den framställa yttersta domen. Så
länge han målade vår Herre och de saliga, gick
arbetet mycket bra, men när han började måla
djefvulen och de fördömda, kom hin hvarje dag till honom
och klandrade arbetet.

Detta var mycket besvärligt för målaren, ty hin

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0317.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free