- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
310

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

narrade honom ofta att göra om en del af målningen,
men ändå skred den fram, så nu hade han bara
sjelfva Pocker igen att måla. Då kom denne åter
igen, för att titta på, och när han nu såg sin egen
bild, ropade han: »Nej, håll! du målar mig ju
mycket räliare än jag är!»

Då såg målaren noga på honom och svarade:
»Nej, om jag så målade dig tio tusen gånger ledare
än jag gör, så är du sjelf dock ännu mycket räliare,
det ser jag!» Då blef hin flat och kom aldrig mer
igen för att mästra målaren.

I en annan af våra kyrkor hade en målare
framstält samma sak, och då socknemännen skulle syna
arbetet, sade en nämdeman, att altartaflan var bra
nog, men der var ett fel, och det var, att målaren ej
gjort helvetet tillräckligt hiskligt. »Det är lätt att
hjelpa!» svarade målaren, »det skall jag inom ett par
dagar ändra till nämdemannens belåtenhet».

På utsatt dag skulle taflan åter synas, och nu
blef nämdemannen helt ursinnig, ty målaren hade
målat honom, som han gick och stod, bland
afgrundens invånare. De andre gubbarne, som tyckte om
sprattet, förklarade sig nöjda med taflan. Men
nämdemannen drog målaren inför domstol, porträttet
skärskådades af domaren, som yttrade, att han ju ej
kunde veta om der i helvetet funnes en karl, som var
så lik nämdemannen, men att han dock ville döma
målaren till att ändra bilden.

Målaren gjorde så, i det han gaf porträttet grått
hår, och nu var nämdemannen nöjd, ty han hade
kolsvart hår. Men efter några år började han att
åldras och hans hår blef grått, och då var han åter
fullkomligt lik den fördömde på kyrkans altartafla.

Ända tills vår tid, hyste alla stark afsky för
»rackaren» eller nattmannen samt för allt som rörde

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0318.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free