- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
311

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

hästslagt, så nattmannen fick ej vara till sammans med
andra menniskor. Då hände det sig en gång, att en
sergeant sammanträffade med en sådan man på krogen
i Rebbelberga, och för att uttrycka sitt förakt, sade
sergeanten: »Klank, klank!» eller härmande korpen.
Då detta ej ville ta slut, gick nattmannen ut, satte
sig i sin vagn och körde bort. Efter en stund begaf
sig sergeanten på hemvägen. Men han kom ej långt
förrän nattmannen höll bredvid honom och bjöd honom
på skjuts, och det i en ton, som kom sergeanten att
sitta upp genast. »Det är kyligt att åka», säger
derpå nattmannen, »här har jag en kappa». Med dessa
ord sveper han en rå hästhud kring krigaren, som i
denne skrud och vid nattmannens sida måste åka
igenom hela byn.

Allmogens fruktan för spöken förorsakade
stundom olycka och skada. I min fars tid hände på ett
ställe i våra bygder, att en dräng en mörk kväll stod
ute vid husknuten och inväntade sin fastmö, men i
stället kom en af hennes kamrater, en mycket
mörkrädd piga, ut, då drängen af misstag och på skämt
kastade sin ludne, våte pels öfver henne. Hon blef
dervid så skrämd, att hon dog deraf.

I min ungdom hade ett par ynglingar i vår
socken öfverenskommit om att »skjuta jul» i naboens
gård, men dervid hade de förargat en af deras
kamrater, som uteslutits från detta hemliga aftal. Han
hade dock fått reda derpå, och när julafton kom och
det led utåt kvällen, tog han öfver sig ett
svinhårstäcke och gick och lade sig på en rad stenar, som
utgjorde öfvergångsstället öfver ett kärr, der de två
ynglingarne skulle gå. Desse kommo i mörkret och
stupade öfver det svarta, ludna och hvassa föremålet,
hvilket de togo för ett spöke, och voro nära att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0319.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free