Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den fina, granna damen, som på ryggen såg ut som
en halfdörr, sade han; andra säga, som ett baktråg.
De voro aldrig rädda för henne, utan bara
småskrattade åt hennes försök att locka dem till sig.
I pappas församling bodde, bland andra bildade
personer, äfven en kapten, som förr i tiden hade
vistats mycket hos en kamrat, hvilken hade sitt
boställe i närheten af Heljarps å. Här brukade de
båda herrarne att fiska, och då hörde de ofta från
ån de jemmerligaste nödrop, men de brydde sig ej
vidare derom, ty de, liksom hela ortens befolkning,
visste, att dessa skrik voro säkra förebud till att någon
skulle dränka sig i ån.
Pappas förr nämde gårdsdräng — han hette Nils
— försäkrade ofta, att han, tillika med många andra
pojkar, i sin barndom varit uppe och ridit på
bäckahästen, som blifvit allt längre och längre ju flere
pojkar han fått på sin rygg, och att hästen kastat dem
af, då en af dem nämde Frälsarens namn. Detta är
ej att sätta stor tro till, ty samma historia har jag
hört från flera andra trakter här i Skåne, och Nils
kan som barn ha inbillat sig att han sjelf varit med,
ty han ljög aldrig med vett och vilja. Han var ej
heller spökrädd eller vidskeplig och skrockfull, som
så många af hans kamrater, hvilka alltid påstodo, att
det spökade i pappas prestgård. Nils var under senare
åren nattväktare hos oss, men aldrig märkte han
något besynnerligt, utom en enda natt, då han i vår
trädgård mötte en stor svart katt, som hunden
hvarken ville skälla på eller gå när. Om nu detta kunde
hafva varit en af de två presterna, som sades gå igen
der, är ej godt att veta, men Nils såg att dörren, som
ledde från salen ut till trädgården, flög upp. Han
gick fram och stängde dörren, men åter flög den upp;
då lät han den också stå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
