- Project Runeberg -  Folkdiktning, visor, folktro, sägner och en svartkonstbok. Andra samlingen /
320

(1881) [MARC] Author: Eva Wigström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med honom, lät honom fly, men satt sjelf sju år i
fängelse innan det blef upptäckt hvem hon var.
Ändtligen blef hon fri och kom just den dag hennes make
firade sitt bröllop med den brud han fäst sig, sedan
han länge trott sig vara enkling. Han ville nu ej
öfvergifva någon af sina hustrur, och de ej heller
honom; derför behöll han dem båda. När han gick ut
att spatsera, bjöd han dem hvar sin arm, och i
grafven står hans kista emellan de båda fruarnas.

Gamle kyrkoherden i G—d och jag talade ofta med
hvarandra om dylika saker, och han sade, att det ej
var så lätt att veta hvad man skulle tro om vissa
syner. Han hade sjelf en natt mött ett liktåg, och
han kände trovärdige män, som äfven sett dylika, då
de om nätterna färdats ute.

Prosten, min far, tålde aldrig att bönderna för
honom förtäljde något af sitt skrock, och han blef
mycket ond, då han en gång fick se en kvinna ligga och
sopa upp sand vid kyrkdörren. Han frågade henne
med stränghet, hvad hon skulle ha sanden till, och
hon erkände, att den skulle gifvas som medicin åt
hennes sjuka barn. »Nå, så tag den då denne gång,
men låt sedan bli dylika dumheter», sade pappa.

Han blef äfven mycket förargad då han hörde
någon tro, att man genom vissa medel kan få hvem
man vill att blifva kär i sig. Gamle Nils trodde
fullt och fast på, att om man tog en snoktunga i
munnen och så fick den utsedda att kyssa sig, så vore
hon eller han i dens våld, som gjorde en slik konst.
Samma verkan gjorde en svinborst, tagen af en
fargalt då denne uppfyller sin naturdrift. Med denne
borst behöfde man blott pricka ett äple och gifva
det åt sitt utsedda offer. Vanligtvis brukade
tjenstpigorna aldrig mottaga ett äple af någon karl, om
han ej ville först bita af det sjelf. Stundom blygdes

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 14:24:16 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/wefolkdik2/0328.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free