Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de stridsmän, som stupat i slaget vid Landskrona.
Det var en gammal vördnadsvärd man, som
bad honom säga husbonden, att han skulle upphöra med
gräfningen, ty de döda ville ligga i ro. Dagen förut
hade man funnit menniskoben der i jorden.
Se, sådana ting kan man då tro på. Sjelf har
jag en gång blifvit klappad af en kvinna samma natt
hon dog; hon höll så mycket af mig i sin lifstid, så
jag hvarken blef rädd eller undrade mig öfver saken.
En af mina ungdomsväninnor sade alltid, att
hon skulle gifva mig ett minne efter sin död. Den
natt hon gick ur verlden, hade hon varit hos mig, ty
om morgonen hade jag fem blå fläckar, märken efter
fingrar på min venstra arm.
Det är icke många år sedan den olyckan hände,
att ett par damer af mina bekanta drunknade, då de
med hästar och täckvagn färdades öfver vadstället i
en å. Den ena af damerna var en ung fru, som hade
hemma ett spädt barn, hvilket vårdades af en väninna.
Efter begrafningen tog denna barnet till sig om
nätterna och lade det på sin arm; men modern kom
och stod vid sängen och gaf tecken, att barnet ej fick
ligga der. »Var lugn, min vän, ditt barn skall få
amma!» sade då väninnan. En amma anskaffades;
sedan såg ingen till modern förrän hennes äldsta flicka,
hon var född en söndag, vid fem års ålder skulle
från hemmet och till en slägting. Kvällen innan detta
skedde, ropade den lilla: »Faster, der står mamma
och räcker händerna efter mig, hon är så hvit!» —
Ingen annan kunde se henne. Men det är då ej så
underligt, att mödrar, som dö från små barn, komma
hem för att se om dem.
Hvar och en förnuftig menniska vet ju, att en
kvinna, som dör i hafvande tillstånd, förr eller senare
föder, och att man alltid i ett sådant liks kista lägger
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
